Dagens jubilar har precis flyttat in till stan efter 25 år i Nåntuna, och efter ett av vinterns många kraftfulla snöfall letar vi oss fram till huset i Industristaden där Curt Westin bor. Han är uppvuxen i det gamla industrisamhället Köpmanholmen två mil söder om Örnsköldsvik. Hans pappa drev ett åkeri och mamma var hemmafru.
– Vi var fyra syskon. Min tvillingbror Lasse och jag är yngst. Sedan har jag en syster i Umeå och en bror i Sundsvall. Lasse gick tyvärr hastigt bort för tre år sedan.
Curt Westin har fortfarande lite kvar av sin dialekt och blir lycklig när folk uppfattar den. När han var barn i Köpmanholmen på 50- och 60-talet fanns fortfarande stora industrier på orten, pappersbruk och hamn.
– Det är väldigt vackert däruppe med havet och den höga kusten, säger Curt Westin, som fortfarande känner starkt för sin hembygd.
Nästan alla barn ägnade fritiden åt någon sport, och själv spelade han fotboll på division IV-nivå i klubben KB65.
Curt Westin gick låg- och mellanstadiet i Köpmanholmen och högstadiet i Bjästa, och fortsatte sedan i gymnasiet i Örnsköldsvik. Han gillade att lära sig saker och tyckte om skolan.
Efter gymnasiet arbetade han några år och började sedan psykologutbildningen i Umeå.
– Jag kände tidigt att jag ville jobba med barn och människor, men visste inte i vilken form. Min tvillingbror och jag var alltid jättetajta tillsammans, men när han sökte till Socialhögskolan tyckte jag att jag inte kunde söka samma utbildning, så det blev psykologutbildningen i stället.
– Det var roliga år i röda Umeå. På den tiden var psykologutbildningen uppdelad i två delar. Den första delen, de tre första åren, pluggade jag i Umeå. När det var dags för de sista två åren kände jag att jag ville byta studieort, så jag flyttade till Uppsala. Där bodde redan min bror Lasse i ett kollektiv som jag hälsat på många gånger. Jag flyttade in i ett grannkollektiv, så det var lätt att komma in i det sociala sammanhanget.
I Uppsala träffade han sin blivande hustru och blev kvar i stan. Under somrarna arbetade han på kollo för barn med utvecklingsstörning. När det var dags för praktiktjänstgöring gjorde han det inom särskolan, och fick sin legitimation 1985. Han blev alltmer intresserad av att arbeta med personer med funktionsnedsättningar, och började 1986 arbeta inom Barn- och ungdomshabiliteringen i Uppsala. Efter tio år där fick han chansen att vara med och bygga upp motsvarande verksamhet för vuxna, Vuxenhabiliteringen.
Familjen bosatte sig i Nåntuna, och där engagerade han sig bland annat i Danmarks IF, både som ungdomsledare och senare i styrelsearbetet. Curt Westin är över huvud taget mycket intresserad av sport, men vill inte gå så långt att han kallar sig idrottsnörd utan väljer det mer modesta ”allätare”.
Musik har också alltid varit viktigt för honom. Han följer med i ny musik, även om han uppskattar gamla favoriter som Neil Young, Bob Dylan och Tom Waits, och tycker om att sätta sig ner med någon av sina gitarrer och husbehovsspela.
– Det är ett sätt att koppla av.
Han har själv tidigare sjungit i kören Fyra Vindar och i Uppsala Afrikagrupps sånggrupp.
I dag är Curt Westin biträdande verksamhetschef för barn-, ungdoms- och vuxenhabiliteringen i Uppsala län.
– Det är ett sätt att ha kvar psykologdelen i jobbet. Jag blir både respektfull och ödmjuk inför vad människor kan klara av om de bara får rätt hjälp och stöd, säger Curt Westin som jobbat som psykolog i snart 30 år.
Han berättar om ett stimulerande och omväxlande arbete, om fina arbetskamrater och en verksamhet ”som tänker mycket i utveckling”.
– Det har hänt jättemycket positivt inom området under mina yrkesverksamma år. Kunskap, metoder och arbetssätt har förbättrats oerhört, men mycket återstår. Livssituationen för personer med olika funktionsnedsättningar har också förbättrats markant, inte minst för personer med utvecklingsstörning, en grupp som ligger mig speciellt varmt om hjärtat.