Fotografen har bokstavligen snöat in och reportern har blivit strandsatt på väg till den Rudolphsonska släktgården Bjelkesta som Tina äger och driver. Det ska bli grattisreportage, Catharina Rudolphson ska fylla 50. Det är som Tina hon är känd, och som jordbruksdebattör med bestämda åsikter:
– Jag har inget emot ekologisk odling, tvärtom, men det är ingen som står upp för konventionellt jordbruk. Men ekologisk odling betyder lägre avkastning, och de högre priser som då krävs ska konsumenterna betala, inte bönderna. Jag anser också att man måste bedöma konventionellt och ekologiskt jordbruk lika när det gäller miljöstöd
Hon har lätt för att berätta och skriva. Båda egenskaperna har hon nytta av som ordförande i Stockholm-Uppsala Spannmålsodlarförening, sekreterare i Sveriges spannmålsodlare och vice ordförande i LRF Mälardalen. Om uppdragen säger hon:
– Det är medlemmarnas bästa man ska jobba för. Men man kan inte tillfredsställa allas önskningar, därför är en styrelses sammansättning så viktig. Alla kan inte göra allt men alla kan göra skillnad. Det är bra deviser att jobba efter som förtroendevald.
Hon tycker att det är trist när människor inte lyssnar eller läser vad hon skriver.
– De lägger in egna värderingar, vad man tror att jag tycker. Bättre då att höra av sig och fråga mig om något tycks oklart.
Med tre äldre bröder var det inte självklart att Tina skulle ta över Bjelkesta. Hon gick social linje på gymnasiet, åkte till USA som barnflicka ett år, utbildade sig till undersköterska och sen ställdes frågan om att överta gården:
– Pappa var min stora idol. Han sade åt mig att ”du vet aldrig vad väder och politiker kan ställa till, så känn inte att du måste fortsätta till varje pris. Även om farfars far köpte Bjelkesta 1924, så ska en släktgård inte vara ett ok”.
Hon tog över gården och drev den först tillsammans med sin pappa.
Hennes pappa Nils sade också till Tina att ”om du inte lär dig vad åkrarna heter så kommer namnen glömmas bort”. På så sätt väcktes hembygdsintresset:
– Vi gick runt över hela gården, och jag lärde mig var Runkan, Ludergärdet, Sandgropsrutan, Hässle Hårdjord och Kaptensberg ligger.
Tina Rudolphson tittar en aning strängt på reportern, och säger:
– Runkan är ett litet skifte med många korta drag, det var säkert skakigt med alla vändningar. Och luder, det var vad ett förgiftat köttstycke som lades ut till vargen kallades.
När det stod klart att Tina skulle ta över Bjelkesta läste hon jordbruks- och driftledarutbildningar, praktiserade på hemgården och som avslutning gick en lantmästarutbildning på Alnarp.
Bjelkesta gård består av 250 hektar åker, 90 hektar skog och 40 hektar beten. Ett jordbruksföretag behöver stå på flera ben konstaterar hon.
På Bjelkesta hyr man ut bostäder, driver konventionell växtodling, djurhållning och skogsbruk.
Tina Rudolphson har lätt att engagera sig. Kyrkan och skolan är två områden där hon drivit opinion lokalt, men jordbruk är hennes hjärtefråga:
– Det är bara spannmål och ägg Sverige är självförsörjande på. Om gränserna stängs och oljedepåerna töms, då kommer butikshyllorna också snabbt att tömmas. Vad ska vi ha ett försvar till när vi kommer att svälta ihjäl? säger Tina Rudolphson som inte drar sig för vare sig drastiska eller roliga formuleringar.
”Lite lätt matt i pälsen” till exempel. Det är så hon beskriver sitt måndagsjag efter festhelgerna under barnvaktsåret i Kalifornien. Om hon kommer att vara ”lite matt i pälsen” efter sitt födelsedagskalas återstår att se.