Det började på 1970-talet med pingis hos SBU i Blåbandsungdomens lokaler i Länna. I dag är P-O Svensson chefredaktör för tidningen Blå Bandet, rörelsens tidning, och blåbandismen har följt honom hela livet.
Han föddes i Almunge och växte upp i ett fyralägenhetshus som ägdes av Holmens Bruk, där hans pappa arbetade på sågverket. Skolgången beskriver han som fantastisk, B-form med 13 elever i 1–2-an.
– Jag minns att det var många utelekar, i skogar, på berg och backar. I dag är min gamla skola hotad trots att det finns 60 elever där, säger P-O Svensson medan vi slår oss ner vid köksbordet i huset vid skogsbrynet.
Han gick mellanstadiet i Almunge och högstadiet i Johannesbäcksskolan i Uppsala. I samband med en praoperiod på ett sjukhus upptäckte han att vård och omsorg kunde vara något för honom.
– Jag var ju inne på människor, så jag utbildade mig till barnskötare.
P-O Svensson blev tidigt ungdomsledare i Länna IF och kom som sagt med i Blåbandsrörelsen i Almunge, mest för pingisen.
– Vi spelade pingis tre fredagar i månaden. Den fjärde var det månadsmöte i Mogastugan, och jag började gå dit. Där planerades olika arrangemang som fester, idrottstävlingar och bussresor för oss unga. Det fanns också en livaktig teaterverksamhet, säger P-O Svensson, som kom med i ett stort, trevligt ungdomsgäng som hade det gemensamt att de inte drack alkohol. Under högstadieåren kände han avstånd och avsmak när han hörde jämnåriga berätta om helgens fester, om hur de supit och spytt och inte mindes något av kvällen.
– Det kändes inte jag, säger han med eftertryck.
Orientering lockade P-O Svensson i skolan, även om han också spelade en del fotboll.
– Jag visste att orientering var något för mig, och det gick bra, även om jag mer var motionsidrottare än stjärna, säger P-O Svensson som medverkat i 31 eller möjligen 32 upplagor av Femdagarsorienteringen. Han plockades tidigt in som ungdomsledare för orienteringen och är i dag en respekterad banläggare.
– Nu närmast ska jag lägga banor till Lännasprinten i april nästa år. Det är en stor nationell tävling som är säsongsöppningen. Där tävlar allt från 10- till 80-åringar, plus alla elitklasser. Vi är några stycken som turas om att lägga banorna.
Efter barnskötarutbildningen började P-O Svensson på Plantans förskola i Uppsala. Han jobbade där i nästan 20 år.
– Det var tyvärr mycket som förändrades inom barnomsorgen, speciellt på 1990-talet. Barngrupperna blev större och större, men framför allt tappade vi sexårsverksamheten, som ju då gick in under skolan. Jag tyckte det var tråkigt, för sexåringarna var på sätt och vis vår lön för mödan.
I slutet av 1980-talet blev P-O Svensson förbundsordförande för Svensk blåbandsungdom, och är i dag nyvald distriktsordförande i Blå Bandet. Han är också starkt engagerad inom SBU:s innebandy i Almunge och sitter i innebandydomarkommittén i Uppland.
– Jag gillar farten inom innebandyn, och uppskattar att spelet är så socialt, säger P-O Svensson, vars två äldsta barn också fungerar som domare. Stolt berättar han att dottern utsågs till Årets domare i Uppland för ett par år sedan.
Parallellt med sitt arbete och sina ideella åtaganden har P-O Svensson frilansat för UNT i snart 30 år, där han bevakade Lännabygden. Jobbet ”ärvde” han efter sin far. Men det var hans frilansande för Blåbandisternas tidning som fick honom att byta yrkesbana.
– Jag blev tillfrågad om jag ville bli chefredaktör för tidningen. Det var en valsituation, för jag trivdes ju bra på Plantan. Samtidigt insåg jag att en sådan fråga får man inte två gånger i livet, speciellt inte om man saknar formell journalistutbildning.
Han arbetar i Stockholm där förbundskansliet finns, men han jobbar ofta hemifrån och reser en hel del i tjänsten.
– Vad gäller tidningsdelen i jobbet så är jag multijournalist. Jag skriver, fotar och redigerar. Jag har alltid varit intresserad av foto och fick min första kamera, en Instamatic, av pappa. Den bidrog starkt till det fotointresse jag haft hela livet.