En gymnasielärare som har nått upp till 40-strecket får finna sig i att ha före detta elever bland sina kolleger. Svensk- och samhällskunskapsläraren Malin Tväråna har hunnit med över tio års undervisning på It-gymnasiet i Uppsala och nu går hon vidare till att bli adjunkt på lärarutbildningen vid Stockholms universitet.
– Men jag kommer att sakna de unga eleverna, säger dagens jubilar, som brinner för de frågor som rör skolan och undervisningen.
Malin Tväråna ser samtidigt en baksida med att skolan är ett så populärt ämne för politiker att engagera sig i.
– Det är många som är inne och petar i hur skolan ska skötas samtidigt som lärarna är väldig noga med att göra rätt och följa alla styrdokument. Men det är dags för lärarna att återerövra skolan i stället för att sitta och vänta på att någon ska tala om för dem vad de ska göra, säger hon.
Under två och ett halvt år, fram till i somras, undervisade Malin Tväråna bara 20 procent av tiden och ägnade resten åt forskning. När hon studerade hur elever undervisas i begreppet rättvisa kom hon fram till att eleverna är minst lika konservativa som lärarna när det gäller hur skolarbete ska bedrivas.
– Genom att spela in eleverna när de diskuterade utan lärare upptäckte jag att de hade mycket bättre diskussioner när lärarna inte var där. De är så inkörda på att hela tiden redovisa vad de kan och säga det de tror att lärarna vill höra. Alla vi lärare som var inblandade i projektet blev medvetna om att eleverna kan mer än vi vet, bara vi lär oss att lyssna på dem på rätt sätt, säger hon.
Malin Tväråna växte till en början upp i Lerum strax utanför Göteborg, men när hon var 11 år flyttade familjen ut på den värmländska landsbygden i trakterna kring Torsby.
– Mina föräldrar blev grönavågare tio år efter alla andra. Vi bodde långt ifrån allting men vi trivdes väldigt bra där. Det var ett annat tempo, berättar hon.
När det var dags att flytta hemifrån ville hon leva ett riktigt studentliv och sökte till universiteten i de mest akademiska studentstäderna Uppsala och Lund.
– Jag längtade efter att få sitta uppe på nätterna och dricka rödvin och lösa världsproblemen. Och det gjorde jag också under några år.
Hon började studera i Uppsala och hittade snart till Värmlands nation där hon under åren hann med det mesta. Hon var uthyrningsansvarig, sånganförare, barmästare, heltidsanställd kökschef och medlem av nationsrådet.
– De flesta av mina bästa vänner träffade jag där på nationen och jag lärde mig oerhört mycket.
Sitt stora teaterintresse fick hon dock inte utlopp för när hon kom till nationen, men efter att ha spelat teater ett år några kvarter bort på Kalmar nation kom hon fram till att hon skulle starta teaterverksamhet på Värmlands nation istället. Resultatet blev teatergruppen Teater gör ont i vilken hon regisserade en rad pjäser.
– Jag hade hållit på med teater redan i grundskolan och egentligen var min dröm att bli regissör. Det skulle jag ha kunnat bli, men det är inget jag har slagits för, säger hon.
Malin Tväråna har även stått en hel del på scenen, men när hon får frågan om läraryrket är ett bra alternativ för just den som har skådespelardrömmar protesterar hon och menar att läraryrket istället påminner om regissörens.
– När jag är lärare ska jag inte stå där framme ensam och showa utan jag ska få eleverna att agera, menar hon.
Och just där ser hon en utmaning i sin nya roll som lärarutbildare.
– Många som vill bli lärare var själva duktiga i skolan och kunde lära sig av att bara sitta och lyssna. Men det är inte de eleverna som är svårast att nå utan de andra.