Nils Hulths första datorminne kommer från en tid för inte så länge sedan då det inte fanns specialaffärer för datorer. På 80-talet såldes de av stans bokhandlare, och han minns de lockande datorerna som fanns hos Lundequistska Bokhandeln och Nordmarks bokhandel. Numera finns ingen av boklådorna kvar, och ingen köper längre datorer i bokhandeln.
– Som 10-åring häckade jag där under ledig tid och på sommarloven. Det var på deras demodatorer jag lärde mig programmera.
Nils Hulth är uppväxt i Luthagen, och gick först Eriksskolan och senare Tiundaskolan.
– Skolarbetet blev roligare för varje år. På fritiden sysslade jag mycket med 80-talsrollspel, och förstås datorer.
Men lockelsen låg inte bara i dåtidens förhållandevis blygsamma dataspel. Han gillade programmering också, och sparade till en egen dator. Som elvaåring var han stolt ägare till en Sinclair Z X Spectrum.
Nils Hulth bytte efter ett års datavetenskap vid universitetet till en helt färsk civilingenjörsutbildning med inriktning på molekylärbiologi.
– Jag är intresserad av både naturvetenskap och teknik: mixen it och biologi tilltalar mig. Fast jag bytte tillbaka sedan. Utbildningen var inte vad jag väntat mig. Den var så ny då, och jag kom kanske lite för tidigt.
Det slutade med en magisterexamen i datavetenskap, och efter det tog han en masters vid universitetet i Sussex i ämnet Evolutionary adaptive systems. Här fann han precis den inriktning han gillade:
– Det var allt från programmering och matematik till hur bin dansar för varandra när de kommunicerar, säger Nils Hulth som fortsatte sin akademiska bana med en forskarutbildning i Lund.
– Jag gillade Skåne. Min farmor och farfar bodde i Malmö då, så jag och min fru flyttade till Lund, där våra två första barn föddes.
Men han upplevde att forskarutbildningen inom kognitionsvetenskap var för ensam. Samtidigt pockade intresset för affärer och teknik.
– Trots att det var i slutet av dot.com-boomen valde jag att hoppa av efter tre år i Lund. Jag märkte snart att det fanns massor av lockande jobb att söka. Jag kände att jag ville hålla på med affärer och att jag ville bo nära familjen i Uppsala när vi hade småbarn. Så jag och min hustru som är journalist började söka jobb här.
Under en period arbetade han på Cellavision vars specialitet var ett automatiskt mikroskop som kunde leta upp till exempel cancerceller. 2001 började han som programmerare på Pyrosequencing.
– Företaget satsade stort just då. Efter ett år som programmerare var jag chef för mjukvaruavdelningen. Där jobbade 25 konsulter och 15 anställda innan allt brakade.
NIls Hulth är en entreprenör med dragning åt affärer. 1993 startade han eget datakonsultingföretag, och var grundare av och vd för robotföretaget Rotundus som han drev några år i mitten av 2000-talet tillsammans med kompisar.
– Roboten är en mobil övervakningskamera på cirka 50 cm i diameter, säger han och visar en liten film på sin dator som visar hur den självgående kameran patrullerar av ett område. Parallellt med sina vanliga jobb arbetade de hårt med prototypen och med finansiering.
Han jobbade med roboten kväller och nätter i ett och ett halvt år, men lämnade vd-skapet efter några år; det krockade i allt för hög grad med familjelivet.
Så han sökte jobb igen, och blev 2008 chef för forskning/utbildning på företaget Pricer i Uppsala, som tillverkar drygt 15 miljoner hyllkantsetiketter om året. Sedan i våras är han också ansvarig för affärsutveckling.
– Det är ett jättekul, internationellt jobb. Jag uppskattar när en teknik blir riktigt tydlig, som hyllkantsetiketterna ute i butikerna, vars display styrs från taket, säger han och hoppar entusiastiskt upp från stolen för att visa upp sista skriket i fråga om hyllkantsetikettdesign