Roligt att jobba med händerna

Lovisa Melin, snickarlärling, har hamnat ute i verkligheten efter sina tre år på Bolandsgymnasiets byggprogram. Hon mötte en riktig utmaning, en lägenhet byggd 1947 på Bredmansgatan i Luthagen med få raka vinklar men med desto fler sneda väggar.
- Mina tidigare praktikplatser har oftast varit i samband med nyproduktion. Jag har lärt mig jättemycket i samband med praktiken, men det är annorlunda när man hamnar ute i "riktiga situationer" ute i verkligheten.
Hon har medvetet valt att jobba på ett mindre företag, Håkan Zillén Bygg i Uppsala:
- Jag tycker det är roligare även om det kanske inte är lika bra betalt som om det hade varit en större firma. Men lönen är inte det viktigaste för mig, utan kontakten med de människor jag fått förtroendet att arbeta åt. Det är roligt att få relationer till dem, och jag tror det gör mig mer motiverad att göra ett bra jobb, säger Lovisa Melin.

Hennes uppdrag var klart definierat. På snickarspråk kallas det att "sätta kök": hon skulle riva ur hela köket, lägga nytt golv och montera nya skåp. Dessutom skulle hallen renoveras och bland annat få nytt parkettgolv.
Lovisa tycker det känns skönt med klara förhållningsorder, att uppdraget blir väl definierat.
- Det gick inte att få ner de gamla snedställda köksskåpen på ett milt sätt, utan jag fick tjonga på dem för att få ner dem. Tidigare har allting här varit platsbyggt, inte som nu, när vi har färdiga skåp att sätta in. Det har inneburit att det funnits en väldig massa spik i de gamla skåpen, och jag har därför tvingats att slå sönder en hel del grejer, säger Lovisa Melin.

Vi tar en titt in i köket, där bara diskmaskinen finns kvar.
- Det här är ett kök där i princip inte en enda vägg är rak. Då gäller det att hitta på lösningar till de problem som uppstår. Jag tror att det utvecklar snickarhjärnan hos mig, skojar hon.
Och i hallen finns det i princip inte en enda rak vinkel, vilket innebär extra tid för att mäta och såga till brädorna.
Renoveringen startade för en månad sedan, och visst känner Lovisa Melin och kollegan Tim Johdet en viss tidspress.
- Vi skulle helst vara färdiga i går, säger Jim Johdet inifrån köket.
Som snickarlärling måste Lovisa Melin nu avverka 6 800 timmar innan hon får göra ett yrkesteoretiskt prov. Det motsvarar i princip tre år efter gymnasiet.
- Börjar man räkna inser man att det är väldigt många timmar kvar, säger hon.

Direkt efter skolavslutningen från Bolands byggprogram i våras började hon jobba på HZ Bygg. Lovisa Melin säger att det är jätteviktigt med praktikkontakter.
- Jag hade tur och fick min praktikplats just på det företaget. Sedan kändes det rätt att fortsätta jobba där.
Lovisa Melin kände ingen motivation att plugga efter nian. Hon var ett tag inne på att gå omvårdnadsprogrammet, men kände egentligen inte för det heller.
- Att gå byggprogrammet hade inte funnits som tanke förrän min kompis Lina Forslund, som själv tänkte gå målarprogrammet, tipsade mig. Jag tycker det är roligt att jobba med händerna, men sanningen att säga kändes tanken att stå och måla på en vägg lite löjlig. Jag ville bygga, skapa mer.

På fritiden är Lovisa Melin aktiv i ekumeniska Furuhöjdskyrkan i Alunda, och tillbringar en rätt stor del av sin fritid åt den nyligen ombyggda kyrkan, där hon själv varit med och bidragit med sina specialkunskaper.
Sport är ett annat intresse. Förut spelade hon innebandy, men valde bort det för att få mer tid för sitt engagemang i kyrkan.
Just nu spelar Lovisa Melin därför enbart fotboll, för Alunda IF:s damlag.
- Vi har förhoppningar att komma upp i division 4 nästa säsong, säger hon.

Roligt att jobba med händerna

Efter tre år på Bolandsgymnasiet är Lovisa Melin färdig att prova sina vingar. Nu är hon snickarlärling och har just satt sitt första kök.