– Det är ju en väldigt konstig situation för mig att sitta på den här sidan. Åh, nu blev jag sugen, jag vill också, säger Charlotte Arwedsson och sträcker sig efter reporterblocket.
Hon får skylla sig själv. Det var ju hon som efter ett par år som nyhetsreporter, bland annat på Upsala Nya Tidning, bestämde sig för att ta en paus från reporterjobbet och prova redigering i stället.
– Och det är 20 år sedan nu, säger hon och skrattar.
Numera har hon eget företag. Ett par dagar i veckan jobbar hon som redigerare på tidningen Metro i Stockholm. Resten av tiden sitter hon hemma i bostaden i Stabby och undertextar, det vill säga översätter filmer och tv-program, något hon har jobbat med sedan 1997.
– Jag har alltid varit språkintresserad, och det är många språkkunniga journalister som jobbar med undertextning. Man kortar text och försöker hitta rätt ton och rätt språknivå, så det är ett väldigt journalistiskt hantverk. Det är mer kreativt än man kan tro, berättar Charlotte Arwedsson som bland annat har fått sätta tänderna i replikerna på tv-serien Gossip Girl och långfilmen The rocky horror picture show.
– Språket förändras och gamla filmer behöver översättas på nytt då och då, förklarar hon innan någon filmkunnig läsare hinner börja fundera på om hon verkligen kan ta åt sig äran över att ha översatt en film som kom när hon bara var elva år.
Charlotte Arwedssons väg till journalistiken gick, efter humanistisk linje på Grännaskolan, via studier i franska, svenska, litteraturvetenskap och statsvetenskap, först i Göteborg och senare i Uppsala.
Hit lockades hon av några kompisar hon hade lärt känna under ett år på college i Georgia, USA och här har hon bott sedan 1986, med undantag av ett år i Paris och en kort sejour i Stockholm.
– Jag hade haft en längtan till Stockholm, men efter två år blev jag rätt nöjd. Jag är trots allt från en småstad, säger hon.
Småstaden heter Vimmerby och hon beskriver sin uppväxt som trygg och harmonisk. Hon var enda barnet, hennes pappa var veterinär och mamman var farmaceut, men under några år hemmafru.
– Jag var hästtjej från första klass och ända upp i gymnasiet. Jag bodde mycket i stallet, säger Charlotte Arwedsson, som även berättar att en del av de stall och ”gamla hästgubbar” som går att se i Emil i Lönneberga-filmerna är byggnader och människor hon känner väl igen från barndomen.
– Annars var det inte mycket om Astrid Lindgren i Vimmerby när jag växte upp. Kanske någon broschyr på turistbyrån som mest. Det är annat nu med Astrid Lindgrens värld och alla turister som är där på somrarna.
Vimmerby har hon inte övergivit, då hon har sommarstuga i trakten. Men hästar har det varit ont om i vuxen ålder, det har blivit någon islandshästridning som mest. Motion får hon numera i stället genom att ”skaka rumpa” på flera zumbapass i veckan.
Den dansbaserade gruppträningen upptäckte hon i Stockholm för ett par år sedan, men numera går hon och tränar för musikern och dansläraren Simon Monserrat på Fyrishov.
– Det är en fantastiskt rolig och allsidig träning och det är första gången i mitt liv som jag inte letar ursäkter för att slippa träningen utan tvärtom säger nej till saker om de krockar med den.
Zumba är väldigt socialt och träningen har gett flera nya vänner. Att betydligt fler kvinnor än män lockas till zumbapassen tror Charlotte Arwedsson beror på att män kanske skräms av kravet på koordinationsförmåga.
– Och så vågar de kanske inte skaka rumpa. Det vågade jag inte heller först, men sedan tänkte jag att ”fake it til you make it”, och då gav det sig, säger hon.