Som barn ville hon bli skådespelerska, och en lärare förutspådde att hon en dag skulle bli författare. Skådespeleriet blev det inget med, men två böcker har Birgit Södervall skrivit och en tredje är på gång. Hon är uppvuxen i Älta i Nacka, och minns väl de knapra åren på 1930-talet.
– Men jag hade underbara föräldrar och fick mycket kärlek även om pappa kunde vara sträng.
Birgit Södervall gick i samma klass som skådespelaren Anders Nyström (som debuterade som Jonte i Barnen från Frostmofjället).
Om somrarna lekte hon med Mona Malm, som ju också blev skådespelare. Hennes föräldrar hade sommarstuga alldeles i närheten. Båda flickorna tyckte om att sjunga och agera, och de sjöng och uppträdde tillsammans om somrarna.
– Vi hade en militärförläggning alldeles i närheten, där kavalleriet höll till, och spelade teater för militärerna. Vi spände ett skynke mellan träden, och tog betalt gjorde vi också, tio öre för vuxna och fem för barn.
Birgit Södervall drömde om att bli skådespelerska på riktigt. Hon tyckte tidigt om att agera, och sjöng alltid solo på skolavslutningarna. Birgit Södervall läste mycket, och tyckte om att skriva uppsats i skolan.
– Min magister läste ofta upp mina uppsatser för hela klassen och sa att jag säkert skulle bli författare.
Skådespelarplanerna fick Birgit Södervall dock lägga på hyllan. Hennes moster som hade starkt inflytande i familjen tyckte att hon skulle arbeta på kontor i stället, enligt principen Statens kaka är liten men säker.
Däremot blev Birgit Södervall verkligen författare, och gav sent i livet ut två böcker, memoarer med titlarna Önskebrunnen och Åsvägen 11.
Efter giftermålet med sin förste man bosatte hon sig i Ösmo utanför Nynäshamn, där hon skötte hem och barn. Sedan började hon jobba extra som byggstäderska.
– Och bara efter ett litet tag blev jag bas, och fick världens bästa betyg när jag slutade. Sedan fortsatte jag i branschen och var städledare i Stockholmstrakten med ansvar för 150 olika ställen, bland annat många T-banestationer. Det var många invandrare som jobbade för mig. På den tiden var det mest greker och jugoslaver, säger Birgit Södervall.
Familjen flyttade sedan till Stockholm, och Birgit Södervall fick anställning som städledare på dåvarande Televerket. Efter skilsmässan bodde hon först i Vendelsö, och flyttade sedan till en avstyckad bondgård i Husby Sjutolft, med uppfödning av grisar och kalkoner.
– Jag har alltid haft hund, och har fött upp foxterriers, långhåriga taxar och grand danois-hundar, säger Birgit Södervall.
De tio sista åren innan pensionen arbetade Birgit Södervall för Svenska kyrkan. Hon har gått kurser i Sigtuna om bland annat dop och ledarskap, och fick tjänst som kyrkvaktmästare i Hjälsta kyrka utanför Örsundsbro. Hon har även arbetat med barn- och ungdomsverksamhet där.
– Faktiskt var jag med i syföreningen också, fast jag har inte sytt ett endaste stygn.
2004 flyttade Birgit Södervall och hennes make Jean till Uppsala för att hon skulle få närmare till Akademiska sjukhuset, och den dialys hon numera måste genomgå tre dagar i veckan. De har kvar ett sommarhus i Hjälsta, men annars går Birgit Södervalls tillvaro mest ut på att åka fram och tillbaka till sjukhuset.
I dag bor hon tillfälligt på Svartbäcksgården i väntan på ett lämpligt boende för sig och sin man.
– Jean har kol så han orkar inte hjälpa mig, säger Birgit Södervall, som utstrålar glädje och energi, sin till synes nedslående livssituation till trots. Hon läser mycket och är med på aktiviteterna på Svartbäcksgården.
– Vi hade jazzafton med pizza här i lördags, med massor av bra musik: Glen Miller, Charlie Norman och Alice Babs – en gång kunde jag hela hennes repertoar. Jag sjunger ofta för mig själv, även när mitt amputerade ben värker. Det lindrar faktiskt. Ofta blir det sådana sånger som min mamma brukade sjunga. Och så håller jag på att avsluta min tredje bok som ska heta Uppbrottet från Åsvägen och kommer ut i april 2012, säger Birgit Södervall.