Anna Liv Jonsson tar emot hemma i lägenheten, som ligger granne med Pelle Svanslös Åsgränd och ett stenkast från universitetshuset och domkyrkan. Hon har levt så gott som hela sitt liv på det som den klassiska Uppsalastudenten brukar kalla för den rätta sidan ån, och det känns lika passande som det faktum att hon bjuder på te och inte kaffe. Anna Liv Jonsson förkroppsligar på många sätt den klassiska nationsaktiva Uppsalastudenten och hon debuterade på Västmanlands-Dala nation redan som bebis.
– Mina föräldrar studerade på 1970-talet och har aldrig lämnat V-Dala. Mamma är nationspräst och pappa sitter i styrelsen. Du ser, det har till och med påverkat min designsmak, säger hon och pekar på ett par pallar av Alvar Aalto, den berömda designern och arkitekten som en gång i tiden ritade nationshuset på Sysslomansgatan.
Hennes första nationsminnen är från V-Dalas valborgsfirande där många medlemmar, inte minst barnfamiljer, brukar ha en egen mösspåtagning på S:t Eriks torg. I år gjorde hennes systerson valborgsdebut på samma sätt, drygt ett halvår gammal.
När hon hör epitetet studentprofil skrattar Anna Liv Jonsson till lite grann, men går sedan med på att hon nog kan kallas för det, även om hon inte längre är student. Förutom att hon under studentåren själv blev aktiv på V-Dala nation har hon varit kultursamordnare på nationernas gemensamma organ Kuratorskonventet, något som 2012 ledde till att hon blev värvad till en projektledartjänst vid Uppsala universitet. Från början handlade det om alumnverksamhet, det vill säga kontakt med tidigare studenter, men i dag jobbar hon med besökskoordinering.
– Det är en väldigt trevlig tjänst. Det handlar om alltifrån besök från andra universitet och Nobelpristagare till musik- och museiverksamhet.
I höst ska hon arbeta heltid som producent för universitetets egen uppsättning av West side story i november, ett område hon inte är helt grön på. Den musik- och teaterintresserade Anna Liv Jonsson var engagerad i Katedralskolans musikaler i hela sex år.
– Det kan låta mycket eftersom man bara går i gymnasiet i tre år, men jag gick ensembleklass i högstadiet och kom på så sätt med redan när jag gick i åttan. Sedan hoppade jag in och ledde arbetet lite grann året efter gymnasiet, berättar hon.
Hon hade tankar på att bli skådespelare och när hon var 20 lämnade hon Uppsala och flyttade till Vessigebro utanför Falkenberg, för att gå teaterlinjen på Katrinebergs folkhögskola. Bland skolkamraterna fanns den ett år yngre Uppsalabon Disa Östrand som senare skulle slå igenom som skådespelare, men Anna Liv Jonsson identifierade sig mer med regissören än de skådespelande kurskamraterna och kände att stå på scen nog inte var hennes framtid.
– När jag flyttade tillbaka till Uppsala regisserade jag Ett tecknat spex. Det är väl det största jag har gjort inom studentvärlden, säger hon.
Studiemässigt ”hittade hon hem” 2008 när hon började studera socialpsykologi.
– Det gav mig teoretiska verktyg att förstå allt jag hade gjort fram till dess, säger Anna Liv Jonsson som hade doktoranddrömmar och planer på att skriva en magisteruppsats om det konstnärliga ledarskapet kring en teateruppsättning, vilket dock kom av sig då hon fick jobbet vid universitetet. I stället blev det en uppsats om middagssittningar på nationerna som fick en hel del uppmärksamhet i medierna.
Har du aldrig känt att det räcker? Att du bara vill bort från Uppsala, nationerna och universitetet?
– På ett sätt kan jag känna så. Men jag trivs så bra med mitt jobb, min lägenhet och mina vänner att jag inte har några planer på det. Kanske svarar jag annorlunda om några år, ifall det dyker upp något spännande.
Per Johansson
familj@unt.se