Gina Gustavsson är ensambarn och växte upp i Märsta med sin mamma och sin mormor, som har estniska rötter. Pappa bodde i Stockholm, vilket som vi snart ska se blev en fördel. För när hon var sju år började hon i Estniska skolan i Stockholm, dit hon pendlade.
– Det var en bra skola. I min familj har det alltid varit viktigt med utbildning, och så är det nog för ester i allmänhet, säger Gina Gustavsson som alltid talar estniska när hon är ”hemma”. Hon började första klass när Estland blev fritt och de patriotiska känslorna svallade.
– Jag skrev en nationalistisk diktbok i skolan. En dikt handlade om ”Den röda vreden”, säger Gina Gustavsson och skrattar, men tillägger sedan allvarligt att hon insett att hennes estniska identitet präglat henne mer än hon anar.
Efter grundskolan fortsatte hon samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet i den gamla före detta katolska flickskolan Franska skolan i Stockholm.
Gina Gustavsson ler när hon tänker på gymnasieåren, och berättar entusiastiskt om tiden på Franska skolan, om starka, smarta och roliga tjejer som alla var ute efter bra betyg.
– Framför allt fick vi ta plats, säger Gina Gustavsson som hade vaga planer på att bli diplomat eftersom hon var både språkligt och politiskt intresserad.
Men i stället för pol mag-studier blev det filosofi, mest av en slump. Innan dess jobbade hon som stadsguide i Stockholm och guide på Strömma kanal. Hit till Uppsala kom hon 2003, och flyttade in i en korridor på Kantorn.
Här träffade hon sin blivande sambo ”Raffe” som har engelska rötter och läste freds- och konfliktforskning.
– Han hjälpte mig att flytta in, och vi spanade snabbt in varandra. Sen dess har vi bott ihop, säger Gina.
Hon läste sedan statskunskap ”med idéhistorisk, filosofisk inriktning”, och tog först en fil mag i Uppsala och Padova, Italien 2006. Kärleken till Italien är stark och hon återvänder dit varje år med sin sambo – fast att studera där var ingen höjdare.
– Det italienska systemet är extremt hierarkiskt, med föreläsningar för 500–600 studenter. Jag märkte också att italienska tjejer är väldigt familjeorienterade, och det var inte helt lätt att skaffa vänner, säger Gina Gustavsson som en period arbetade som servitris i Kalabrien innan hon återvände till Uppsala för att studera vidare och senare söka till forskarutbildningen.
– Jag förstod att det kunde innebära att jag i framtiden skulle kunna få jobba med det jag var intresserad av.
Gina Gustavsson disputerade 2011. Nu har hon arbetat som universitetslärare vid Statsvetenskapliga institutionen sedan hon var 22 år, och varit gästforskare vid Oxford och University og California Irvine. De första åren antog hennes studenter naturligt nog att hon var en av dem.
– I dag är det inte så, även om flera av mina elever på masterskursen är äldre än jag, säger Gina som 2013 fick Pedagogiska priset av sina studenter på institutionen, något hon är mycket stolt över.
Hon stornjuter av sitt arbete, och älskar att vara forskare. Såväl privat som i forskningen lyser hennes samhällsengagemang igenom.
– Jag har förmånen och den stora glädjen att få jobba med sådant jag är intresserad av. Just nu skriver jag på en bok om europeisk liberalism, upplysningsliberalerna och romantisk liberalism, där jag tar upp teman som burkaförbud och Muhammedkarikatyrer, säger Gina Gustavsson. Hon stör sig i sammanhanget ofta på ”förenklingar och arrogans”:
– Det kan vara antagandet att kvinnor som bär slöjor är förtryckta, inte att tjejerna själva kanske har valt att bära slöja.