När Carlos Toledo Rivera kom till Sverige från Chile 1973 anlände han till ett välkomnande land, för svenskarnas sympati för de chilenska politiska flyktingarna var stor. Han är uppvuxen i en medelklassfamilj i Santiago. Barndomen var trygg, med stark sammanhållning, en massa kusiner och många starka fastrar.
– Jag växte upp i ett matriarkat. Min farmor var en mycket bestämd dam och styrde hela familjen.
Efter sin utbildning arbetade Carlos Toledo Rivera som banktjänsteman. Han var politiskt aktiv inom socialistpartiet, och när militärkuppen kom skulle han just fylla 27 år.
– Kuppen var ingen överraskning, och det är ingen tvekan om att den stöddes av USA. Mängder av dokument från CIA visar vilken roll amerikanerna spelade. Alla som var politiskt aktiva anade att kuppen skulle bli blodig, säger Carlos Toledo Rivera, som därför gick under jorden. Brodern fängslades och fördes till den ökända nationalstadion i Santiago, men släpptes fri efter någon månad.
Carlos Toledo Rivera flydde först till Peru, dit familjen senare kom. Sedan flyttade familjen runt innan han fick kontakt med en vän i Lund. Han kom med familjen till Sverige i december 1975, och fortfarande minns han tågresan till Uppsala, hur snötäcket blev tjockare ju längre norrut han kom.
– I Chile kunde man bara se snö på håll, på bergstopparna, så den svenska snön var en fin upplevelse. Vi kom till Uppsala på kvällen, och det snöade. Mitt första starka intryck av Sverige var den där speciella, lite kusliga tystnaden i landskapet när det snöar.
Ett par tidiga kulturkrockar minns han särskilt tydligt: balkonglådor och stearinljus. Familjen bodde först i Hamberg, och förvånades över att folk hade blommor i balkonglådor.
– I Chile har man blommor på kyrkogårdarna, inte på balkongen. Vi tyckte balkonglådorna var komiska, och tänkte ”vilket konstigt folk”.
En annan förbryllande svensk sed var levande ljus inomhus. I Chile förknippas stearinljus med döden och med helgondyrkan.
– Min mamma, som förenade sig med oss 1983, tyckte att det var så otäckt med stearinljus.
Under den första tiden i Sverige engagerade han sig i solidaritetsarbetet för Chiles folk, och stod med skramlande sparbössa på Uppsalas gågator. Han läste svenska och jobbade frivilligt på ett fritis i Hamberg eftersom asyllagarna hindrade honom från att söka och ta ett jobb.
– Det var nyttigt, dels för språket, dels för att jag fick något vettigt att göra. Och det var då jag bestämde mig för att aldrig jobba med barn. Många latinamerikanska barn gick där, och de hade lite svårt att förstå begreppet ”frihet under ansvar”.
Tanken på att återvända till Chile fanns alltid där.
– Fast i dag inser jag att jag aldrig haft möjlighet att leva det rika liv som jag fått i Sverige om jag hade bott i Chile.
Men socialistpartiet i exil gjorde en politisk analys som visade att militärdiktaturen skulle bli långvarig.
– Vid tidigare kupper hade de ”avlägsnat” ledare och släppt gräsrötterna. Nu hade man lärt sig läxan från tidigare kupper och gjorde tvärtom. Det innebar att det skulle bli svårare och ta längre tid för oss att reorganisera rörelsen.
Första jobbet i Sverige var som diskare på Restaurang El sombrero, sedan följde städjobb på bland annat Akademiska sjukhuset. Efter ytterligare studier i svenska anställdes han av ABF som studiecirkelledare i spanska.
På 70-talet ville många fackligt aktiva i Uppsala lära sig spanska. Allt fler kvällar fylldes med cirkelverksamhet.
– Jag gav LO och de övriga fackförbunden privatundervisning och ledde kursveckor i spanska på rörelsens gård Bommersvik, säger Carlos Toledo Rivera, som själv skrivit läroböcker i spanska.
– Det funkade inte med de spanskaböcker som fanns. De innehöll turistspråksfraser, oanvändbara i politiska sammanhang.
I slutet av 70-talet fick Carlos Toledo Rivera jobb som invandrarlärare på ABF och började undervisa i svenska för invandrare. När sfi-reformen kom 1985 kommunaliserades undervisningen, och studieförbunden förlorade uppdraget.
– Men eftersom jag läst data fick jag i stället börja undervisa i datorkunskap.
Han startade ABF:s första datacirkel och utbildade fackliga företrädare i datorkunskap. Pionjärtiden och diskussionerna om datorers nytta och onytta minns han med ett leende.
1987 började Carlos Toledo Rivera arbeta för ABF i Östhammar, och organiserade svenskundervisningen i flyktingförläggningar över hela Norduppland: Gimo, Österbybruk, Tierp, Karlholm och Lövstabruk.
– 1995 var en vändning i mitt liv. Dels blev jag svensk medborgare, dels blev jag kapitalist, för då startade jag eget, säger Carlos Toledo Rivera.
Sedan dess driver han kunskapsbolaget Integra i Kista med sina partner Aram Afshani och Lennart Frimodig. Bolaget har en region som sträcker sig mellan Västerås och Kiruna.
– Våra kurser satsar på utbildning, praktik och coachning. Målet är språk, yrkeserfarenhet och social kompetens i bemärkelsen arbetslivskompetens – kunskaper om hur man beter sig på en svensk arbetsplats.