Pudeln Daisy inspekterar oss noga innan hon nådigt släpper in oss. Här intill Hågadalen med skogen inpå knutarna har Shefali bott sedan 1973. Hennes hem är personligt och kreativt, med spännande konstverk att studera och tänkvärda texter att läsa. Till rätt stor del är det inrett med tanke på barnbarnsbarnen, överallt finns dockor och nallar och bilar.
– Det blir mycket lek härinne, säger hon belåtet. Fast under senare tid är det inte bara småbarn som lekt här utan även en kvartett ljuvliga pudelvalpar som Daisy fött.
– Jag har varit fullt sysselsatt med att njuta av dem under hela deras vakna tid. Egentligen är jag kattmänniska som ofrivilligt blivit hundmänniska.
Men hon är i själva verket djupt tacksam mot sin hund. Shefali har drabbats av kol, och tack vare Daisy tvingas hon ut på välgörande promenader fyra gånger om dagen.
– Jag är ingen skogsmulle, och skulle inte ge mig ut på egen hand. Fanns inte Daisy skulle jag sitta hopsjunken i ett soffhörn och sticka eller läsa. Hon är min life saver.
Shefali Molander växte hon upp i Stockholm och beskriver sin uppväxt som trasslig. Hon, som senare kom att bli lärare, avskydde dessutom skolan och skolkade mycket.
– Allt det där gjorde att jag så fort som möjligt ville ha en familj, en familj som skulle bli lycklig, säger Shefali Molander som skrev till kungs för att kunna gifta sig. Blivande maken träffade hon redan som 13-åring. De fick tre barn tillsammans. Men Shefali kände allt starkare att hon ville något annat och mer, även om hon var en ”jätteduktig hemmafru”.
Hon började läsa engelska på kvällsgymnasium och insåg att hon inte alls var så dum i huvudet som hon hade trott i flickskolan, utan tvärtom ganska smart. Styrkt av denna insikt tog hon en fil kand i Uppsala och gick därefter Lärarhögskolan. Medan hon funderade på vad hon skulle göra med sin examen kom hon i kontakt med Bhagwanrörelsen (som ju även lockade artisten Ted Gärdestad).
– Jag gick klädd i röda kläder i fem år. Det var praktiskt när man skulle tvätta, säger hon och skrattar. Hon mediterar fortfarande och har kvar sitt meditationsnamn Shefali som betyder ”blå blomma”.
– För att bryta med allt det gamla fick man ett nytt namn, säger Shefali som i samma veva fick insikt i vad hon kallar tankens kraft – ett ämne som sedan följt henne i livet.
– Hur man tänker påverkar hur man mår, sammanfattar hon.
Shefali Molander bestämde sig för att bli lärare efter att ha upptäckt hur svagt självförtroende många kvinnor har. Hon ville in i skolan, jobba med unga tjejer och förbättra skolan inifrån! Så blev det. Hon blev lärare i svenska och engelska i grundskolan. De sista åren, fram till pensioneringen 2012, var hon högstadielärare i Gottsunda. I samband med pensioneringen instiftade hon Shefalis musikstipendium som delas ut till en pojke och en flicka i årskurs 9 på Gottsundaskolan.
Hennes största och viktigaste engagemang är för fred. Shefali var engagerad i Kvinnor för Fred, som startade Folkets fredsrörelse 1993 i Uppsala med en stor manifestation under Kulturnatten. Bland deltagarna fanns Arja Saijonmaa, Lill Lindfors, Olof Buckard, Björn Ranelid och Sven Wollter.
– Egentligen var det alldeles otroligt, med bara tre månaders förberedelser, reflekterar hon 20 år senare.
Shefali är fortfarande lika nyfiken som hon alltid varit.
– Jag ser det som att jag är i livet på ett spännande studiebesök som hittills har varat i 70 år. Det finns alltid något nytt att lära sig – om andra, men kanske framför allt om sig själv.