Inga Tidholm är ett utmärkt exempel på att livet inte är slut bara för att man råkar tangera 90. Kanske är det hennes vackra benstomme, kanske är det hennes livliga intellekt som gör att kvinnan mittemot känns flera decennier yngre än hon är.
Inga Tidholm föddes i Stockholm. Hennes föräldrar skilde sig tidigt.
– Min mamma var sjuksköterska och levde för sitt arbete. Min underbara mormor tog hand om mig, och jag älskade henne över allt på jorden. Hon blev nära 100 år. Hos henne vistades jag långa tider.
Inga Tidholms mamma gifte om sig, och styvfadern drev ett boktryckeri i Gamla stan. När hon var i de sena tonåren flyttade familjen till Södertälje. Där träffade hon vid en middag sin blivande make, som var kemiingenjör på Astra. De gifte sig 1943, och övertog Qvallsta gård i Knivsta.
– Åren på Qvallsta var underbara. Huset var 40 meter långt, och jag hade mycket tjänstefolk - husor, kokerska och städerskor. Min make var duktig jordbrukare och mormor älskade honom. Under kriget skickade hon kaffekuponger till honom, säger Inga Tidholm, som själv försökte göra insatser i jordbruket.
– Men det visade sig att jag var fullkomligt oduglig på det. I stället promenerade jag på ägorna och hälsade på dem som bodde i våra torp.
Medan hon poserar vid oljeporträttet av sig själv, målat på 1950-talet, berättar hon att mycket av nöjeslivet på Qvallsta baserades på kräftor.
– När kräftpesten kom planterade vi in ål i stället. Nu har kräftorna kommit tillbaka till Valloxen, och det gläds jag över.
Efter att ha läst några pedagogikkurser började hon 1963 anställning som husmor på Sigtunaskolan. Till Sigtuna flyttade hon 1966.
– Jag ”faddrades in” på skolan, och känner mig tacksam och hedrad över att ha fått arbeta där. Sigtunaskolan under Wallenbergarna var något alldeles speciellt, säger Inga Tidholm som ansvarade för 22 studentkullar under åren fram till 1987 då hon lämnade skolan. Hon berättar att hon kunde vakna av att tredjeringarna höll serenad utanför hennes fönster och sedan överlämnade blommor som de högst sannolikt stulit i någon trädgård.
– Om studenterna verkligen älskade sin husmor kunde de göra vad som helst för henne.
Än i dag har hon kontakt med sina ”föredettingar”, främst i samband med bröllop och dop.
– De är verkligen väldigt trofasta.
När Sigtunaskolan 1987 slogs ihop med Humanistiska läroverket ville hon inte fortsätta vid skolan:
– Jag tyckte det var tid att lämna. Jag kände att jag hade gjort mitt.
Nu började en annan tid i livet. Hon kände tidigare dåvarande universitetsrektor Stig Strömholm, och började nu ordna med hans representationsluncher i den privata matsalen, ”Kalaskulan”. Där träffade hon statsmän från hela världen, däribland Kofi Annan.
– Det var enormt intressant. Stig Strömholm var en underbar människa och chef, kolossalt intelligent. Hade han ryska politiker på lunch lärde han in ett tal på ryska.
Hon ansvarade för universitetsrektorns luncher ett par år. När Stig Strömholm gick i pension slutade också hon:
– Jag kunde inte tänka mig att jobba för någon annan rektor än honom. Han hade sådan humor. Jag minns att jag snubblade omkull i receptionen en gång, och då sa han: ”Så märkvärdig är jag inte att du behöver falla på knä för mig”.
Sedan fick Inga Tidholm kontakt med Gunnar Weman som hon kände sedan Sigtunaåren. Hon följde med som husmor på ett konfirmationsläger i Öregrund, och kom genom Diakonihuset in i Svenska kyrkans arbete. Inga Tidholm arbetar på Diakonihuset två dagar i veckan, och har gjort det i 22 år.
– Jag sitter i receptionen, sköter växeln och tar emot samtal. Vi samarbetar med verksamhetschefen och en grupp diakoner.
Inga Tidholm lever ett mycket aktivt liv och är ofta borta från sitt vackra hem. Hon ägnar sig åt välgörenhet och hälsar på ensamma gamlingar.
– Jag har arbetat med ungdomar hela livet och sett det mesta. Nu tycker jag att det är trevligt att jobba med äldre. Eftersom jag är en person som har varit bortskämd hela livet har jag mycket att betala tillbaka.