Sista kulturfrukosten serverad

Birgitta Öman bär med sig två tjocka pärmar när vi träffas. De innehåller en fullständig dokumentation av alla kulturfrukostar hon arrangerat i Uppsala. I 21 år har Birgitta Öman "krattat manegen" åt stans kulturarbetare, men nu ska hon trappa ner och ägna sig åt annat.
- Jag har valt att gå ner till 80 procent, och enbart ägna mig åt program och utställningar på Stadsbiblioteket. Under många år har jag haft en splittrande arbetssituation med många olika uppgifter, säger Birgitta Öman, medan vi slår oss ner i nya Kafé Kardemumma inne i biblioteket. Kaféet, i varsamt renoverade lokaler med fönster ut mot Svartbäcksgatan, har blivit ett lyft för biblioteket, och det är tätt mellan de vackra, blänkande kakelugnarna.

Medan vi bläddrar i pärmarnas gamla program och gästlistor berättar hon hur allt började.
- Det var i samband med kulturnattsarbetet hösten 1988 som Stadsteatern, kulturförvaltningen och UNT arrangerade en stor kulturfrukost. Drivande var Stadsteaterns chef Åke Lundkvist, kulturchefen Franz Brunzell och UNT:s dåvarande vd Arne Nygren. På Stadesteaterns stora scen fanns ett dignande frukostbord, och massor av kulturarbetare, politiker, studieförbundsrepresentanter och tjänstemän i Stadshuset. Det var helt grandiost, kul och inspirerande.
Men typiskt nog lät Birgitta Öman sig inte mättas av denna upplevelse. Hon hade noterat att folk stannade kvar även sedan frukosten var aväten och programmet över.

- Jag såg ju hur mycket de uppskattade att prata med likasinnade, och insåg behovet av en kulturens mötesplats. Det var så jag fick idén att arrangera kulturfrukostar.
Hon diskuterade saken med Stadsteaterns producent Barbro Skantz Tomner som tände på idén, och så drog de i gång samarbetet.
De första åren hölls det två timmar långa arrangemanget på Stadsteatern, men från 1995 roterade kulturfrukostarna och hölls på en mängd olika ställen, som News kafé, en bilhall i Librobäck, Bror Hjorths Hus, Nannaskolan, Alfvénsalen, Gottsunda dansteater, Kyrkans hus, Missionskyrkan, Vita huset och Uppsala Konsert & Kongress.

Det har inte varit några problem att fylla programmet. Snart blev kulturfrukostarna en anslagstavla för kulturarbetare, och folk började spontant höra av sig och be att få medverka - ibland i sista stund.
- Många kultursamarbeten i Uppsala har uppstått genom kulturfrukostarna, och många unga, skickliga artister har fått framträda för en intresserad publik, säger Birgitta Öman och talar sedan länge om det ständiga, mycket goda samarbetet med Musikskolan, som har varit till stor glädje genom alla år.
Och nätverket har ständigt vuxit. Just nu finns runt 700 adresser i utskicket. Många är flitiga, återkommande besökare.

- Folk är så tappra. Trots snöslask, spöregn, halka eller blåst kommer de, och de är så glada när de kommer, säger Birgitta Öman som under åren listat alla kulturfrukostens gäster ("det är så kul att se vilka som varit med under åren").
I samband med kommunens omorganisation 2003 förändrades emellertid upplägget. Kulturnämnden tog över, frukostarna skars ner till en timme, och förekom inte så ofta.
- Det har glesat ut, tyvärr. Men jag är glad över att ha fått jobba med kulturfrukostarna. Jag har fått så mycket uppskattning för dem, både av medverkande och gäster, säger Birgitta Öman, som från början även arbetade med bidrags- och stipendiefrågor, vilket gav henne "stenkoll på vad som hände i Uppsalas kulturliv". Efter omorganisationen har hon varit konsult i bidrag- och stipendiefrågor åt kulturkontoret.

Nu när Birgitta Öman fyllt 65 känner hon att hon vill ha mer tid för sig själv.
- Det är så mycket annat jag vill göra, säger hon, och avslöjar att hon under alla år sytt fest- och artistkläder på beställning (under studieåren blev det många balklänningar).
- Det är kreativt och roligt att arbeta med vackra material och skapa personliga plagg efter speciella önskemål, säger Birgitta Öman, som just nu gläder sig åt att få sy sin dotters brudklänning - förra vintern sydde hon sin svärdotters.
Birgitta Öman kommer också att ägna mer tid åt musiken. Hon har en pianoelev, sjunger i Yesterdays vokalensemble och ackompanjerar Lions kör.

- Min man Anders leder körerna. Han är även saxofonist och flöjtist, och vi spelar mycket tillsammans.
Mer tid för segling kommer det att bli. I alla år har hon och maken Anders ("mitt stöd och min klippa") varit hängivna seglare, och brukar tillbringa minst en månad i sin Granada 28, som fått namnet Aria.
- Vi brukar packa med en halvmeter böcker var, Anders och jag, som vi ställer i våra bokhyllor på båten.

Sista kulturfrukosten serverad

"Kulturfrukost" hörde man för första gången talas om i Uppsala kommun för sådär 20 år sedan. Det var Birgitta Öman, kultursekreterare och general för tio kulturnätter, som såg till att kulturfolket fick frukost.