Ett fridfullt Vattholma dåsar i förmiddagsvärmen när vi ringer på hemma hos dagens jubilar, Helena Axelsson Luvö. Familjen har just återvänt från en Gotlandssemester, och uppe på övervåningen i villan sover minstingen Sixten.
Storasyster Hedvig som är sex år är däremot i högsta grad vaken, och bär en vacker prinsessklänning dagen till ära.
Helena Axelsson Luvö växte upp i Gävle, där hennes pappa var sjuksköterska och vårdlärare, och hennes mamma skötare inom psykvården. Hon var ett läsande barn, och minns att hon som tioåring plöjde igenom bland annat Tolkiens Sagan om ringen-trilogin och flärdlitteraturklassikern Tracys hämnd, böcker hon gärna återvänder till än i dag.
– De är fortfarande favoriter.
En annan stark upplevelse är segelturerna på östkusten om somrarna.
– På somrarna seglade pappa och jag utanför Gävles och Stockholms kust. Att segla är lycka. När barnen blir större ska vi skaffa en egen segelbåt. Till dess får vi nöja oss med att låna svärfars segelbåt i Västervik.
Hon gick låg-, mellan- och högstadiet på Stigslunds skola och gymnasiet på Vasaskolan.
– Jag började trivas i skolan först på gymnasiet. Gymnasieåren blev en nystart, säger Helena Axelsson Luvö som gick humanistisk linje med inriktning på foto, film och internationell politik. Ämnet internationell politik gjorde att hon började intressera sig för politik, och 1991 blev hon medlem i Liberala ungdomsförbundet (LUF) i Gävle. Hon var inte ensam i klassen om att inspireras av gymnasietiden – en skolkamrat blev småningom ledarskribent i Gefle Dagblad.
Själv började hon arbeta politiskt efter gymnasiet. Hon blev ombudsman och distriktsordförande i LUF och satt i förskolenämnden i Gävle.
– Då, i början av 90-talet, intresserade jag mig särskilt för invandrarfrågor, säger hon, och en skugga drar över hennes ansikte medan hon påminner om en mörk tid i Sverige, en tid då flyktingförläggningar brändes och då rörelser som Bevara Sverige svenskt och Vitt ariskt motstånd var aktiva. Hon säger att hon med all säkerhet kommer att ta upp politiken igen ”när den tiden kommer”:
– Det finns så mycket som är orättvist, tokigt och fel i samhället.
Hon jobbade som ombudsman i ett och ett halvt år. 1995 flyttade hon till Uppsala för att plugga. Här läste hon pedagogik och engelska, och senare juridik. Hon engagerade sig i S-Nerikes nation, bland annat som köksmästare.
– Jag lärde mig jättemycket och skötte allt från personal till matbeställningar. Det var otroligt mycket eget ansvar och väldigt lärorikt, säger Helena Axelsson Luvö som under studietiden även engagerade sig i Juridiska föreningen, där hon bland annat var president inom det nordiska samarbetet.
Sin blivande make Björn mötte hon under en ärtsoppslunch på S-Nerikes nationen en torsdag 2002.
– Hans bror var 3Q på nationen. Senare på kvällen träffades Björn och jag på en fest. Vi pratade musik, bland annat Marilyn Manson – och han gillade skiten! Jag trodde inte det var sant! Fast till slut lyckades han överbevisa mig om Mansons storhet, skrattar hon. Paret gifte sig i Helga Trefaldighets kyrka 2004.
De flyttade in i ett rum i Stavenowska huset, där de bodde en termin innan de flyttade till studentlägenhet i Triangeln. Det var då hon inledde en tradition som blivit allt mer finslipad under åren: stor Nobelmiddag i hemmet.
– Det känns härligt nördigt och är jättekul, säger Helena, och berättar entusiastiskt om omfattande förberedelser, om kokböcker med originalmenyer, om Systembolagspersonal som numera känner igen henne och säger: ”Jaså, det är dags för Nobelmiddag igen”, när hon kommer med sina vinlistor.
– Självklart är det frack och lång klänning som gäller under middagen.
Efter sin juristexamen jobbade hon en tid på numera konkursade Acme innan hon började sin nuvarande anställning som kundansvarig på företaget Svea inkasso i Solna, där hon huvudsakligen arbetar juridiskt med energikunder.
– Jag driver mindre processer och bistår våra kunder med juridisk hjälp, avtal och villkor.
Största delen av fritiden ägnar hon åt familjen, men de två senaste åren har hon gått på zumba i Vattholma, dit familjen flyttade 2007. Och både hon och maken har, lagom till sina respektive 40-årsdagar, börjat löpträna.
– Att träna är egentligen inte min grej, men nu springer jag elljusspåret här i närheten tre gånger i veckan. Kanske är det 40-årskris på gång.