Sjömanslivet lockar ännu

I Uppsalastadsdelen Norby, mitt i den lugna villaidyllen, bor en man som inte är ovan vid sjörövare. Just nu är Geir Brattli hemma i Sverige på semester, men snart bär det i väg igen, till Adenbukten och de omtalade piratvattnen där.

Han är född i Tromsö i Nordnorge, en till ytan stor stad med världens nordligaste universitet.
- Numera är det inte mycket kvar av den stolta fiskeindustrin, men när jag var barn blomstrade den.
Geir Brattli berättar att Tromsö kallas omväxlande Porten till Ishavet och Nordens Paris. Det förra går att förstå, det senare är mer obegripligt, tills han förklarar att handelsförbindelserna gjorde att mängder av
franskinspirerade damkläder nådde Tromsö.
- Kvinnorna i Tromsö köpte kläder direkt från Paris, och troligen tog man in en massa franska ord också. Än i dag säger man i Tromsö trottoar, ett ord som annars inte används i norskan.

Som barn drömde Geir Brattli om att bli flygare. Han bodde strax utanför centrum, och kunde se planens inflygning alldeles ovanför familjens hus till civilflygplatsen i närheten.
- Det var en mäktig syn för en
liten gutt.
När det blev dags för militärtjänstgöring skedde den till havs. Geir Brattli gjorde lumpen ombord på en norsk ubåt, och det var i samband med det han började fundera på en framtid till sjöss i stället för i luften.

Han sökte och kom in på Sjömansskolan i Tromsö. Efter utbildningen mönstrade han på en båt, och den första resan gick uppför Mississippi till New Orleans.
- Jag hade hemlängtan i sex månader. Men under min andra resa gick det över. I dag känns det som om mina vistelser till sjöss nog är jobbigare för min fru och mina döttrar, säger Geir Brattli.

Han är sedan 17 år anställd av rederiet Odfjell, världens största vad gäller frakt av flytande ämnen och kemikalietransporter över hela världen.
- Vi kör allt som är farligt och luktar styggt, skojar Geir Brattli som är maskinchef på m/t Bow Sea, ett av världens största specialfartyg för kemikalier.

Geir Brattli har även arbetat som mekaniker på världens nordligaste bryggeri, Mack, i Tromsö, och tjänstgjort på kryssningsfartyg i både Nordeuropa och Karibien.
Men ännu en tid är han ledig och kan umgås med sin familj. När vi träffas har Brattlis just återvänt från sommarhuset på Reinöya, som ligger ungefär 170 mil norr om Uppsala.
- Vi var där i fjorton dagar och hade "kjaempevaer" hela tiden, säger Geir Brattli, som tillsammans med hustru Kerstin ägnat många timmar åt det pågående bygget långt uppe i norra Norge. Han säger blygsamt att han är "ganska händig" och "av och till träffar spiken på huvudet".

Då och då händer det att han jagar däruppe. Mest blir det ripa, vars filéer han serverar med viltsås gjord på norsk brunost. Som så många andra jägare säger han att det är naturupplevelsen, inte själva jakten, som är det primära.
- Jag brukar säga att jag är ute och luftar bössan.
Ännu en tid kan Geir Brattli umgås med familjen i Uppsala, men 1 september bär det i väg igen, till Egypten och de farliga vattnen runtomkring.

Han berättar om pirater utklädda till fiskare och om alla säkerhetsåtgärder sjöfarande måste vidta när de färdas i området.
- Numera finns en välbevakad "korridor" i Adenbukten där fartygen kan gå. Vi har stag med surrad taggtråd runt båten så att inga pirater ska kunna ta sig ombord.

Sjömanslivet lockar ännu

När inte Geir Brattli är ute till havs så är han gärna i fritidshuset i Nordnorge. Nu fyller han 50 år,