Mattias Sundstedt pysslar kärleksfullt med kaffemaskinen i köket hemma i Trevlinge, och förklarar att han har ambitionen att bjuda på det godaste kaffet i Gåvsta. Här har familjen bott i sju år, och de var de första som flyttade in i området. Medan kaffemaskinen slamrar i gång berättar han att hans pappa, som släktforskade, kunde visa att familjen sin skånska bakgrund till trots faktiskt har rötter i bygden. Äldsta dottern Hedvig som har påsklov sitter med vid bordet.
Han växte upp i Höllviken alldeles intill Falsterbo kanal, en förort till Malmö, dit de flesta boende pendlade. Hans pappa jobbade på televerket och mamma var hemma tills hon omskolade sig till förskollärare. Redan som barn älskade han att bygga och konstruera. Han byggde mycket lego, och med sin bror byggde han både radiostyrda bilar och högtalare.
– Jag gillar att bygga än i dag.
Men framför allt ägnade han sig åt gymnastik, truppgymnastik, för det var antingen det eller fotboll som gällde på orten. Han var aktiv i Kämpinge gymnastikförening från fem till femton år, och berättar om fristående, volter och flick-flacks. Ungefär här blir dottern Hedvigs ögon runda av förvåning:
– Kunde du sånt, säger hon klentroget.
– Och plinthopp förstås, fortsätter hennes pappa.
– Det var mest en social grej. Vi tränade två gånger i veckan, åkte på läger och deltog i tävlingar. Ofta kom vi etta eller tvåa, men i sanningens namn fanns det inte så många andra killag i gymnastik att konkurrera med.
I skolan hade han lätt för matte och NA-ämnen, och gick fyraårigt tekniskt gymnasium i Trelleborg. Efter tre år flyttade han till Sandviken för att börja ingenjörsprogrammet i industriell ekonomi. Resan till högskolan i Sandviken med föräldrarna i bilen minns han mycket väl:
– Jag hade byggt takboxen själv och det var bara skog, skog, skog på vägen dit. Men Sandviken var en trevlig liten studieort med 600 elever. Vi hade en barack där vi levde studentliv, och åkte skidor i Kungsberget, säger Mattias Sundstedt som fortfarande har kontakt med sina studiekompisar. En gång om året träffas de och åker skridskor, blåser glas, curlar eller gör något annat kul.
Han gjorde lumpen i Ystad innan han återvände för att göra sitt examensarbete vid LM Ericsson i Gävle. Efter sin ingenjörsexamen i industriell ekonomi vid högskolan i Gävle fick han jobb på Ericsson där han sysslade med kvalitets- och miljöarbete. Jobbet med kvalitetssystemrevision innebar många resor över hela världen, förutom inom Europa till Kina, Indonesien Mexiko, USA och Singapore.
När han var kvalitetsledare för ett Green Cargo-projekt i Västerås skulle 42 Bombardierlok kontrolleras.
– Jag hade kontakt med många yrkesgrupper och nationer, fransmän, tyskar, danskar, och såg stora kulturella skillnader. Att möta olika kulturer och olika yrkesgrupper var nästan mer givande än själva arbetet.
Vid det här laget hade han träffat blivande hustru Ida och flyttat till Uppsala, först till Fålhagen, sedan Sala backe. När andra dottern Vega föddes blev det Slavsta, och för sju år sedan köpte de det faluröda huset i skogsbrynet.
Men 2001 sprack telekombubblan. Ericsson sade upp hälften av de anställda. Också Mattias Sundstedt förlorade jobbet, men genom tips från en bekant hade han ett nytt inom en vecka, som kvalitetschef på Pharmacia Diagnostics.
– Charmen med min utbildning är att den har lett mig till så många områden. Jag har jobbat inom telekom, medicinindustrin, fordonsindustrin, och nu med byggprojektering, säger Mattias Sundstedt, i dag kvalitets- och miljöchef på Bjerking AB i Uppsala. Han är också avdelningschef för it, kontor och marknadsstöd.
Förutom idrotten – han siktar närmast på Blodomloppet och eventuellt Skandisloppet – är fotografering ett starkt intresse. Han har fotograferat en stor del av sitt liv, först analogt, sedan digitalt.
– Jag tycker att det är ett bra sätt att kombinera teknik och skapande. Förr sysslade jag en del med makro, men i dag blir det mycket bilder av familj och barn.