Skogen ger honom energi

Han är lundensaren som hamnade i Uppsala. Före detta major i ingenjörstruppernas reserv, som många gånger tänkt om sina akademiska kolleger att en reservofficersutbildning i ryggen inte hade varit i vägen.

Lars Christersson har byggt många broar, vägar och färjor i sina dagar, och hade då ansvar för flera hundra man under repövningarna.
- Lumpen har jag haft mycket nytta av, speciellt som prefekt vid institutionen. Den ledarutbildning man får där är vida överlägsen den man får vid universitetet, säger han, medan vi slår oss ner i vardagsrummet.

Han är född i byn Veberöd i södra Skåne. Från samma by kommer hustru Kerstin. De har känt varandra sedan småskolan, och som 17-åringar var de redan ett par. I juli i år hade de varit gifta i ett halvsekel.
- Det är makalöst, när man tänker efter, säger Lars Christersson.
Han tog studenten på Katedralskolan i Lund, 2 maj 1956. Han säger anspråkslöst att han inte precis var någon stjärna i skolan, men framhåller däremot sitt ordförandeskap i skolans idrottsförening.
- Jag spelade fotboll, i division sju för byn hemma i många år, kastade diskus och spjut, stötte kula, spelade handboll och bandy.

Bandy? I Lund?
- Hördudu, jag ska tala om för dig att jag var faktiskt skånsk skolmästare i bandy, säger Lars Christersson förtrytsamt, men berättar sedan uppriktigt att det inte blev så många matcher i kuppen därför att isen oftast försvann en eller ett par veckor efter start.
- Men 1954 slutförde vi kuppen, och i finalen slog Katedralskolan i Lund Högre allmänna läroverket för gossar i Helsingborg. Då hade lagen dessförinnan skottat bort tio centimeter snö på respektive planhalva, där på Rögle dammar.

Lars Christersson kallar sig idrottstok, och säger att han visste mycket mer om Sirius än om Uppsala när han flyttade till stan. I dag saknar han "ett anständigt allsvenskt fotbollslag" i stan, tycker det är "bedrövligt" och tror att närheten till Stockholm förstör för Sirius:
- Talangerna försvinner dit. Det var förresten lika illa när jag bodde i Lund, där alla stack till Malmö.

Redan som ung började Lars Christersson jaga, något som "hela släkten" ägnade sig åt.
Jakten ger honom naturupplevelser och gemenskap, och han jagar gärna med hund.
- När man sitter på pass i flera timmar hinner man tänka en tanke till slut. Det är stimulerande och lugnande för själen. Händer det något kommer adrenalinet direkt, och då lovar jag att du blir på alerten. Det roliga med jakt är att varje händelse är unik, och den går aldrig i repris.

Han uppskattar också att se en skicklig jakthund i aktion - och förundras över dess spårförmåga.
- Jag har ärligt talat aldrig fattat hur i all världen de kan känna åt vilket håll älgen går.
Naturupplevelserna i unga år gjorde att han ville satsa på ett arbete med skog och skogsbruk, och han började studera växtfysiologi för professor Hans Burström i Lund. Det slutade med en doktorsavhandling om frosthärdighet hos tall och gran.
Lars Christersson har varit internationellt engagerad med ledande befattningar inom internationell skogsforskning.

Familjen (hustrun jobbade inom samma fält) har bott och arbetat i Amerika, Australien, Ryssland och Kanada.
I dag är Lars Christerssons stora intresse och engagemang energi och energiförsörjning.
- Vi får hur mycket energi som helst från solen, men använder bara någon enstaka procent. Resten vänder och strålar ut igen, säger Lars Christersson och talar sedan länge och entusiastiskt om solenergins fördelar.

När han jämför det akademiska livet i Lund och det i Uppsala blir slutresultatet ett oavgjort.
- Lund känns lite öppnare och friare än Uppsala. Men jag tror nog att Uppsala kanske är aningen mer effektivt.

Skogen ger honom energi

Jakt betyder mycket för Lars Christersson. Det är i skogen, under passen, som han kan tänka sina tankar till slut. Det är där han får sin energi. Nu fyller han 75 år.