Allting började när Anton Kindlund förberedde sig som värst inför fjolårets julkonserter. Rösten började svaja under kvällsrepetitionerna, sedan blev det värre ju längre tiden gick. Snön smälte, löven slog ut och sommarlovet kom. Plötsligt var det höst och Anton Kindlund skulle sjunga upp för körledaren Margareta Raab.
– Första gången gick tillräckligt bra för att jag skulle få fortsätta ett tag till, säger Anton Kindlund.
Men för tre veckor sedan tog Margareta Raab honom åt sidan och lät honom sjunga upp igen innan hon fällde slutdomen: Anton Kindlund hade kommit i målbrottet.
Rösten skär sig inte en enda gång under den halvtimmeslånga intervjun, men när han värmer upp tillsammans med en handfull jämnåriga, hör även ett otränat öra att något är fel.
– Det märks tydligare när man sjunger ljust, då är det lättare att få skarvar, säger Anton Kindlund.
Alla tonåringar kommer i målbrottet. För killar kommer det under högstadiet, för tjejer under gymnasiet. Medan det kvinnliga struphuvudet inte förändras lika mycket som det manliga, får målbrottet därför inga större konsekvenser för sångrösten. För killar är det oftast tvärtom.
– Vissa har enkla målbrott och märker inte av det särskilt mycket. Det vanliga är att de får en röst som bryter. Det har ingenting att göra med hur duktig man har varit innan, säger Margareta Raab.
Tidigare hoppade högstadiekillarna av kören helt i några år medan rösten blommade ut. I luckan mellan högstadium och gymnasium var det många som hittade andra intressen och aldrig gick med igen. Till slut startade Uppsala gosskör en särskilt målbrottsgrupp, en specialstyrka, Special squad, för att säkra återväxten.
– Vissa av killarna vill inte riktigt komma in i målbrottet. Särskilt de som är duktigast och fått sjunga mycket solo. De kämpar nästan emot det, och tyvärr leder det ibland till att de har svårare att hitta sin mansröst, säger Margareta Raab.
Anton Kindlund tyckte däremot inte att det var särskilt jobbigt att byta.
– De flesta som kommer i målbrottet vill gå med i vår grupp. Det är skönt att få vila rösterna lite under den här perioden. Efteråt kan jag ju komma tillbaka till den stora gruppen igen. Vissa är här i ett år, andra i sex månader. Det beror på hur snabbt rösten återhämtar sig, säger Anton Kindlund.
Tiden i målbrottsgruppen används också till fördjupning i musikteori. Anton Kindlund går i en musikklass och spelar fyra instrument. Nu försöker han lära sig att förstå den så kallade kvintcirkeln, som är ett musikaliskt verktyg för att kunna räkna ut hur många höjningar och sänkningar en tonart har.
– Det är kul att kunna höra direkt hur en låt går, så att jag kan spela den på piano, säger han.
Målbrottsgruppen övar en gång i veckan i stället för två, och deltar inte i lika många konserter som den stora gruppen. Och då får de inte sjunga lika höga stämmor som tidigare. Meningen är att skydda rösten från överansträngning.
Men det går alltså bra att sjunga, trots myten om att just körsång skulle vara särskilt skadligt.
– Det är många som tror att det är farligt att sjunga under målbrottet. Då brukar jag säga att de ska gå till en högstadieskolgård och jämföra skriken där med hur det låter hos oss. Då förstår de att det inte kan vara körsång som är skadlig för målbrottsrösten, säger Margareta Raab.