Skriver om folk i sin hembygd

När Helena Svensson Lindström slutade som präst började hon skriva ner alla de människoöden från hembygden i Tornedalen som hon fått höra om av äldre släktingar. Boken Matilda - 24 gånger med barn kom för ett år sedan, och har nu också blivit talbok.
Hon är själv uppvuxen i byn Mukkavaara, nära huset där bokens Matilda bodde, berättar hon.
- Min mamma var en enastående person och väldigt viktig i mitt liv. Både hon och pappa ville att vi barn skulle ut i världen och utbilda oss. Hon var en skapande människa som vävde och sydde. När hon var 60 började hon måla i olja. Mamma är egentligen också värd en bok, men det är farligt att lyfta upp en enda person i en så liten by, jantelagen, du vet, säger hon menande.

Tidigt kom Helena Svensson Lindström i kontakt med döden.
- Jag vara sju år när min lillebror Karl-Erik dog, han levde bara i en månad. Han har betytt en hel del genom att han gav mig en djupdimension åt livet.
Hon har tät kontakt med sina fem syskon i Tornedalen och Norrbotten, och gemenskapen är stor.
- Jag sätter stort värde på vår oerhört goda syskonsammanhållning. Vi stöttar varandra på ett otroligt sätt. Det är det bästa som våra föräldrar har gett oss.
Redan i unga år var hon en ledare, i 4H-klubben. Som 18-åring började hon arbeta i Tärendö som 4H-instruktör.
- En hel sommar lärde jag barnen att odla grönsaker och betygsatte sedan resultatet, säger Helena Svensson Lindström, som också gick "halva" lanthushållslärarutbildningen.
- Det har jag haft stor nytta av. Under lärarpraktiken skötte jag både kossor, får, höns och svin.

Åren 1968-1969 utbildade hon sig till diakon och församlingsassistent i Uppsala. Hon arbetade inom sjukhuskyrkan på Akademiska sjukhuset. Därefter tjänstgjorde hon som diakon i Almtunakyrkan i 18 år, innan hon prästvigdes 1993.
- Jag älskade tiden i Märsta pastorat, med arbetsområdet i Skepptuna-Lunda-Vidbo församlingar. Jag hade ett prästerligt ansvar för tre kyrkoråd som så småningom blev en församling med kyrkoråd. Jag var i princip ensam ansvarig som arbetsledare, och jag tycker om att hålla ordning och reda. Det var roliga år.

Helena Svensson Lindström har också tjänstgjort som flygplatspräst på Arlanda och här är kronologin inte svår:
- Jag började fyra månader innan 11 september-attentaten och slutade i samband med tsunamin i Thailand.
Hon kommer från en bygd där det delvis inte är okej med kvinnliga präster. Typiskt nog valde hon att efter prästvigningen tjästgöra i ett och ett halvt år i sin barndoms församling i Övertorneå.

Hon ska återvända och vikariera som präst i Övertorneå i sommar. Hon åker fortfarande till Norrtälje en gång i månaden för att hålla gudstjänst för den finskspråkiga församlingsgruppen där.
- Under alla år som präst har jag mött så många oerhört fantastiska människor, och fått dela människoöden under samtal i sorgehus, vid vigslar och dop.
Helena Svensson Lindström har alltid tyckt om att skriva, och redan i slutet av 1980-talet hade hon sin berättelse om Matilda klar för sig i huvudet.

Hon samtalade mycket med äldre släktingar och började forska i kyrkböckerna. När hon väl började skriva bara flöt berättelsen fram, delvis skriven på tornedalsfinska. När boken var klar tog hon kontakt med en tornedaling och prästkollega, Bengt Pohjanen.
- Han var på en gång beredd att ge ut denna dokumentärroman på sitt bokförlag. Han tyckte att materialet var så rikt att jag skulle dela upp berättelsen i två delar. Vi sälde böcker tillsammans i somras på Övertorneå marknad.

Den första boken kom ut i december 2009.
- Många läsare vill veta hur det gick för Matilda sedan. Den andra delen arbetar jag med. Det är svårare nu, när jag är närmare i tid; boken startar 1863. Jag känner att jag måste vara varsammare, även om en kusin sa: "Allt som är sant kan man skriva."

Skriver om folk i sin hembygd

Efter ett yrkesliv som präst började Helena Svensson Lindström att skriva. I december kom hennes bok Matilda - 24 gånger med barn ut. Nu firar hon sin 70-årsdag.