Släktforskare gläds åt bokslutet

Han föddes i Kristianstad, son till nykterhetsagitatorn och redaktören Olof Persson, som en tid även var verksam i Uppsala.
- Pappa dog i tbc 1933 och lämnade mamma ensam med oss pojkar som då var fyra, tre och ett år gamla. Hon var kontorist, men hennes lön räckte inte till försörjningen så hon måste gråtande besöka socialbyrån för att tigga till uppehället, säger Bengt Bornefalk som minns hur han och hans bröder fick kläder av diakonissorna, Jultomtarna och Odd Fellow. Hans mormor blev en viktig person i hans liv när mamma jobbade. Men även mormodern arbetade. Bengt Bornefalk minns hur hon varje måndag gick bort och städade på Linnemagasinet i Borås. När hon kom tillbaka på kvällen hade hon ofta köpt med sig ändbitar av korv för de var billigast.
- Då blev det fest när hon kom hem, säger Bengt Bornefalk och skrattar. Men i dag anser han att det var sådana barndomsupplevelser - kläder från Jultomtarna och ändbitarna på korven - som senare ledde till hans klassmedvetenhet och politiska engagemang.

Han talar kärleksfullt och med beundran om sin mamma som kämpade för att ge sina söner en bra start i livet.
- Alla tre tog vi realen och sedan motsvarande gymnasieexamen. Mamma ville själv bli småskollärare, men det fanns inte pengar till det. I stället genomgick hon kortare kontorsutbildningar och fick plats som kontorist på olika företag. Jag minns att hon läste mycket.
När Bengt Bornefalk började läsa till ingenjör vid Chalmers i Göteborg anslöt han sig till Göteborgs socialdemokratiska studentförening, och hans slumrande politiska intresse började väckas på allvar under den första fredshösten 1945.
- Det var en trevlig tid i mitt liv, med många föredragshållare som inspirerade oss. Jag minns särskilt statsvetaren Ingemar Lindblad som dog alldeles för ung. I sin avhandling förutsåg han det politiska skiftet flera decennier senare: vad som skulle hända när allt fler arbetare gör en klassresa, blir tjänstemän och flyttar in i HSB-lägenheter, säger han eftersinnande.
Men när Bengt Bornefalk gjorde sin militärtjänstgöring, ja då låg han lågt med sina politiska åsikter.
- Det var inte tal om att vara aktiv inom politiken. Då gick alla krafter åt till att kämpa för att klara den tuffa sjökrigsutbildningen. De som inte gjorde det fick lämna.

Bengt Bornefalk har varit fanbärare i Uppsala arbetarekommun mellan 1976 och 1994. Han har deltagit i begravningsakter för partivänner i stan, men fick också hedersuppdraget att uppvakta med den florbehängda fanan då arbetarrörelsen tog farväl av såväl Tage Erlander som Olof Palme.
- Olof Palmes begravning var en gripande högtid. Vi var runt 250 fanbärare, och jag minns hur vi passerade Lisbet Palme och sönerna under akten i Stadshuset i begravningsprocessionen på väg till Adolf Fredriks kyrka.

I dag lever Bengt Bornefalk ett rikt och aktivt liv. Under en stor del av sitt liv har han intresserat sig för släktforskning, vilket mängder av fotografier och bildcollage på väggen vittnar om. Bara ett par månader innan hans mamma dog, bara 52 år gammal, intervjuade han henne och skrev ner hennes berättelser om fadern.
Bengt Bornefalk läser mycket, och passar på att berömma bokbussen som regelbundet kommer till Svartbäcken. Han för sedan länge bok över vilka böcker han läst, och över vilka han skulle vilja läsa.
- Det bli med stigande ålder mycket biografier och memoarer.

Släktforskare gläds åt bokslutet

Bengt Bornefalk är ett levande stycke folkrörelsehistoria, engagerad i både arbetar- och nykterhetsrörelsen: en klassresenär som fått se fyra av sina nio barn doktorera.