När Gösta Skoglund föddes i kökssoffan hemma i Orrskog i norra Uppland för 90 år sedan var det så mycket snö att tågen mellan Söderfors och Ålskog stod stilla, något som hans pappa som var stationskarl nogsamt lade på minnet.
Vi träffas hemma hos Gösta Skoglund, där en stor världskarta dominerar en av väggarna. För pojken från Orrskog längtade tidigt ut i världen, och han såg till att drömmen blev verklighet.
Gösta Skoglunds flygintresse väcktes tidigt, något som närmast var oundvikligt med flygfältet i Gryttjom på cykelavstånd. Han tog varje tillfälle att prata med piloterna och ställa frågor till mekanikerna; det var speciellt det tekniska som fascinerade honom.
– Jag hade sju kilometer till Lundsveds skola, och jag minns hur rädd jag var för att gå genom skogen. Det fanns ju så mycket skrock och vidskepelse på den tiden. Mina syskon var mycket äldre, så jag lekte ofta ensam. Jag är fortfarande ensamvarg, och var väldigt blyg i många år, men har ”tuffat” till mig på äldre dar. Under åren har jag tvingats lära mig att tala inför stora församlingar.
Efter skolan började han som springpojke i en järnhandel i Gävle och gjorde värnplikten vid Borås infanteri. När så Saab började bygga flygplan i Trollhättan fick han jobb där, och flyttade dit.
– Jag ville ju inte vara en Orrskogspojke hela livet.
Sin yrkeskarriär inom flyget började han först vid Såtenäs och sedan Söderhamn, som furir och flygtekniker under senare delen av 1940-talet.
– Att komma till flyget var rena paradiset. Man fick bostad, utbildning och bra mat.
Det var nu hans stora kärlek till löpningen väcktes till liv.
– Gnistan gav chefen på F7, som var ute och sprang varenda morgon. Jag tyckte så mycket om att löpa, säger Gösta Skoglund som bland annat sprungit halvmaran i New York.
– Än i dag vill jag ut och springa.
Det var i Söderhamn, i samband med en söndagsfrukost på mässen, som han 1947 träffade den legendariske greven Carl Gustav von Rosen, och fick erbjudande om att följa med till Etiopien för att utbilda etiopiska flygmekaniker – Sverige hade just genomfört en flygplansaffär med landet, och Gösta Skoglund var specialiserade på just B17-plan.
– Pappa var emot att jag skulle dit, fast jag åkte i alla fall ut i världen på äventyr. Och han var stolt över mig efteråt, säger Gösta Skoglund.
Han bosatte sig i Asmara i Etiopien tillsammans med sin hustru. Under tolv år var han sedan flygtekniker och lärare vid det etiopiska flygvapnet som byggdes upp av svenska flygvapnet under ledning av von Rosen.
– Jag var specialist på att få upp plan i luften igen efter diverse incidenter, säger Gösta Skoglund som är full av berättelser om haverier lite varstans på den afrikanska kontinenten.
När familjen återvände till Sverige fick Gösta Skoglund jobb som yrkeslärare i Hudiksvall. Där började han snart engagera sig i införandet av praktiska ämnen, och kan med viss fog benämnas pappa till de praktiskt orienterade ämnena i grundskolan.
– Jag brann för pedagogiken, säger Gösta Skoglund.
Under tidigt 60-tal tog han in en gammal PV i skolverkstaden och lät eleverna jobba med den – ett på den tiden mycket omdiskuterat initiativ. Särskilt angelägen var han om att elever med små förutsättningar skulle få möjligheter till goda studier och arbete. Under 60-talet var Gösta Skoglund engagerad i att utveckla praktiska och tekniska ämnen i den svenska skolan, och tjänstgjorde bland annat på dåvarande Skolöverstyrelsen. Han var på 70-talet rektor för Sveriges största kommunala vuxenutbildning i Örebro, där han arbetade fram till pensioneringen 1987.
Gösta Skoglund har alltid haft ett stort engagemang för människor och internationella frågor. Efter sin pensionering fortsatte han att arbeta ideellt inom Svenska kyrkan i utlandet, bland annat i New York och Rotterdam.