Som chef för Bror Hjorths hus lovar han att besökaren inte ska behöva känna sig ”kultur- och museitrött” efter ett besök där. Tiden går fort samtalet. Tomas Järliden rör sig snabbt och associationsrikt mellan skiftande ämnen, och är en god, humoristisk berättare.
Han är född och uppvuxen i Karlstad. När Tomas var åtta år flyttade familjen till Gustaf Frödings barndomshem Alsters herrgård där hans mamma fick jobb och tjänstebostad.
– Hon arbetade i samma bransch som jag gör i dag, och naturligtvis hade jag inte en tanke på att följa henne i spåren. Men så blev det så småningom i alla fall. Och egentligen är inte det så konstigt: söner brukar ta över gården, skrattar Tomas som har kvar det mjuka värmländska tungomålet. Som ung idrottade han en hel del, spelade tennis, fotboll och handboll. Fortfarande är idrotten en viktig del av livet. Ungdomsåren präglades även av sång och musik.
Tomas gjorde, lite otippat, sin prao på en lastbilsverkstad. Där fick han också sitt första sommarjobb.
– I högstadiet började jag jobba extra på bensinmackar i Karlstadstrakten. Då fanns det manuell betjäning, i alla fall på den Q8-mack där jag jobbade. Det kostade tio öre extra att få bilen tankad.
Han fortsatte sedan att jobba på bensinmackar under hela studietiden här i Uppsala.
– På en bensinmack träffar man alla sorts människor, och jag har alltid tyckt om att möta folk. Alla kommer ju till macken! Dessutom gav mig jobbet en chans att släppa allt akademiskt, en bra kontrast till universitetsvärlden, säger Tomas Järliden som givetvis också jobbat på legendariska ”Mackarnas mack” i Svartbäcken.
Egentligen hade han tänkt bli jurist, men lumpen kom emellan honom och den översiktskurs i juridik han tänkt läsa efter muck. Men då kom han inte in. Därmed förlorade världen en jurist men vann en museichef. I stället läste han engelska och historia i Karlstad och sommarjobbade 1993–1996 som guide på Selma Lagerlöfs Mårbacka.
– Jag avslutade visningarna med att spela upp det radiotal från 1938 då Selma tackar svenska folket för hyllningarna på födelsedagen. Det är en stor upplevelse att höra en äldre, känd författares och konstnärs röst. Det förstärker bilden av människan, konstnären.
– Det är viktigt att föra fram sådant som inte går att läsa sig till. Därför är vi på Bror Hjorths hus jätteintresserade av minsta lilla berättelse om Bror Hjorth. Allt vi inte vet om honom är intressant!
I Uppsala läste Tomas Järliden konstvetenskap. Våren 2000 blev han först visningsvärd och sedan assistent på auktionsföretaget Bukowskis konstavdelning.
– Jag hade börjat snegla lite på den kommersiella sidan, auktionsvärlden. Det var en oerhört lärorik tid då jag fick se en massa intressanta saker. Detta enorma flöde av föremål och konst var roligt och spännande.
Tomas jobbade på Bukowskis i fem år och imponerades av sina kunniga kolleger, inte minst vid hemvärderingar.
– Över lag är jag imponerad av människor som kan lite grann om många olika ämnen.
Men samtidigt började han inse att jobbet inte passade hans personlighet. Så han släppte det, och fick i stället tjänsten som intendent för Skövde konsthall, innan han 2007 blev intendent på Millesgården – hans tredje konstnärshem.
– Jag har haft förmånen att få jobba i flera konstnärshem även om de sinsemellan varit olika. Med den tillhörande konsthall kan man sätta huvudpersonen i relief på ett helt annat sätt än om det bara finns ett hem som ska bevaras. Bror Hjorths hus är lagom stort, både hemmet och konsthallsdelen. I konsthallen kan man göra kvalitativa nedslag i olika konstnärskap. Förhoppningsvis kan besökaren lämna Bror Hjorths hus utan att vara kultur och museitrött –men uppfylld av konstupplevelser.