Dagens födelsedagsbarn, Carsten Heiter, är född i Tyskland. Men när han kom till Sverige som utbytesstudent träffade han sin blivande hustru Åsa som gick samma program på Kungliga Tekniska högskolan. Det ledde till att Sverigevistelsen blev längre än han planerat.
Carsten Heiter växte upp i byn Möglingen i Baden-Wûrtemberg. Sin uppväxt beskriver han som idyllisk och skyddad. Han började redan tidigt med att satsa på sport, både på handboll och slalom. Alperna var familjens främsta resmål även på sommaren, där klättring och vandringsturer stod på programmet.
– I fråga om alperna kan jag verkligen bli lyrisk. Jag älskar dem, både på sommaren och på vintern. Där jag en gång gått med mina föräldrar, där går jag nu tillsammans med mina barn. Det är bara det att det inte är lika lätt att ta sig dit över en helg som från min hemby, säger Carsten Heiter.
Efter att ha gjort vapenfri tjänst började han plugga vid universitetet i Karlsruhe.
– Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle gå teknisk eller ekonomisk utbildning så det blev en ingenjörsexamen i industriell ekonomi.
1995 kom han till Sverige som utbytesstudent. Han kom med nattåget och minns fortfarande hur den uppgående solen speglades i Stockholms stadhus den morgonen.
– Det var vackert, men jag var rätt skraj också. Jag skulle bo i studentområdet Lappkärrsberg, vilket ju kändes lite off. I Karlsruhe fanns det studentboende mitt i stan.
Han hade inga problem med att lära sig svenska; det tog honom åtta månader att skifta från engelska till svenska.
– Ironiskt nog hade jag valt att studera i Sverige framför USA för att jag skulle få närmare till min dåvarande flickvän i Tyskland. Men jag träffade min fru Åsa redan första dagen på KTH, skrattar Carsten Heiter som tog en Master of Science i ämnet Sustainable infrastructure and environment engineering parallellt med att han fortsatte att plugga i Karlsruhe.
I slutet av 90-talet var studierna avklarade och paret tvingades nu hantera frågan om var de skulle leva och bo; i Sverige eller i Tyskland?
– Åsa hade fått jobb på KTH, och vi resonerade att det var lättare för mig att hitta jobb i Sverige än för henne i Tyskland.
När hustruns tjänst så småningom flyttades till Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna flyttade familjen till Uppsala.
Carsten Heiter sökte arbete som it-konsult, men likt många jämnåriga med samma bakgrund fick han praktiskt taget över en natt uppleva hur it-bubblan sprack:
– Marknaden blev stendöd. Men jag hade tur och fick jobb hos Datapro i Sundbyberg. Det var två danskar som anställde mig på sin magkänsla. Det är jag fortfarande oerhört tacksam för, säger Carsten Heiter som fortsatte att jobba i Stockholm även efter det att DataPro hade köpts upp. 2005 började dock Carsten Heiter och två kolleger fundera på att hoppa av och starta eget i stället.
Det visade sig vara ett lyckosamt beslut. Företaget InBiz med kontor på Fålhagsleden drivs i dag av ”två arbetande delägare”, Carsten Heiter och Hendrik Olsson, och sysselsätter sammanlagt sex personer.
– Företaget går bra. Vi växer i lugn takt. Vi hjälper företag att införa affärssystem, det centrala datasystemet för de flesta företagen. Vi tittar på verksamhetens processer och flöden, och hjälper till att skapa bra it-stöd till dessa. Resultatet är ofta att företagen höjer sin kvalitet i produkter och tjänster och samtidigt sparar pengar, jag tycker det är jättespännande men vet att många kompisar inte riktigt förstår tjusningen med det.
En stor del av fritiden ägnar Carsten Heiter åt familjen. Barnen är den största glädjekällan för honom. Sedan ett par år är han även handbollstränare för pojkar 00–01 i HK71. Det är träning två gånger i veckan och match tre av fyra helger under säsongen.– Vi tränar i Tunabergshallen. Det är oerhört roligt att jobba med barnen och se hur de utvecklas. Det är hård konkurrens med innebandy, bandy och fotboll här i Uppsala, både om halltider och om barnen.
Att familjen inom en snar framtid ska flytta till Tyskland tror han inte,
– Min mor har nog slutat hoppas på det, i varje fall så länge våra barn är små. Kombinationen karriär och familj är fortfarande mycket svårare att uppnå därhemma än vad det är i Sverige.