Det finns många skäl för motionslöpare att använda New York-maran som motivation i sin träning. Thomas Lüllmaa sprang loppet 2006 för att efter avklarat lopp fria till sin blivande fru.
– Och jag tänkte att det vore kul att få se sitt namn i resultatlistorna i tryck i New York Times.
Thomas Lüllmaa växte upp i Flogsta och Eriksberg, och gick Hågadals- och Eriksbergsskolorna, men gillade inte skolan särskilt mycket.
– Jag passade aldrig där, hade svårt att sitta stilla, svårt att lyssna. Jag kan ärligt säga att jag tog mig igenom skolan utan att läsa en bok, och kände tidigt att skönlitteratur inte var något för mig, säger Thomas Lüllmaa medan han lägger sista handen vid kaffemaskinen i köket och samtidigt berättar att han först som 20-åring upptäckte glädjen med läsning – en sällsam läskarriär.
Men han gillade sport och provade på fotboll, tennis och pingis. I dag springer han regelbundet, och har förutom Lidingöloppet som sagt sprungit New York Marathon.
– Jag hade fått för mig att alla som sprang loppet fick namnen i tidningen. Men när jag kollade dagen efter var det bara de som sprang på under 5,05 timmar som rapporterades. Jag kom in på 5,06, säger Thomas Lüllmaa som också åkt Vasaloppet och cyklat Vätternrundan. Han har även deltagit i Postrodden över Ålands hav. Tillsammans med några kompisar gick han med i Gräsö skötbåtsförening för att delta i ett lotteri, där vinsten var just en skötbåt.
– Ett halvår senare ringde någon och sa att vi vunnit, vi som inte ens visste hur en skötbåt ser ut. Så då var det bara att köra. Postrodden var en kul upplevelse, även om vi inte direkt fick stilpoäng för kläderna. Allt skedde ju snabbt, och det är typiskt mig och mina polare, säger Thomas Lüllmaa, som tycker om att prestera, ensam eller tillsammans med andra.
Trots skoltrötthet tog han sig igenom en treårig ekonomisk utbildning. Att han antogs till Fjälljägarregementet i Arvidsjaur blev en vändpunkt:
– Där fick jag utlopp för min energi, och blev ordentligt tillrättavisad om jag gjorde fel. Det var jobbigt och nyttigt. Jag trivdes bra där.
Hans yrkeskarriär inleddes på Svenska McDonalds av en ren slump. Han var med sin syster och pappa i Stockholm för att julhandla. Syskonen var oense om de skulle äta kinamat eller gå på McDonalds, men han fick sin vilja fram.
– Jag var 14–15, och hade hört talas om deras goda hamburgare. Där och då, på restaurangen, bestämde jag mig för att jag ville börja jobba på McDonalds. Och när den första McDonaldsrestaurangen öppnade på Dragarbrunnsgatan 1991, då stod jag där.
Efter en månad blev han arbetsledare, och efter ett år blev hans uppgift att vända olönsamma restauranger eller fixa ”problemrestauranger”.
– De hamburgerrestauranger som fungerade bra var de där folk hade roligt på jobbet. På andra ställen jobbade folk som om det enda viktiga var lönen, säger Thomas Lüllmaa som gärna vidareutvecklar sin yrkesfilosofi:
– Oavsett om det handlar om McDonalds eller fastighetsmäklarbranschen gäller samma grundkriterier. Man ska komma hel och ren och i tid till jobbbet, och sedan göra ett så bra jobb man någonsin kan. Krångligare än så är det inte.
I dag är Thomas Lüllmaa vd på Riksmäklaren i Uppsala, där han jobbat i 17 år tillsammans med pappa Tiit Lüllmaa, universitetslärare i nationalekonomi som lämnade pedagogiken för att starta mäklarfirma. Han talar tillgivet om sin far.
– Han är 69 och jobbar mer än heltid. Vi är inte bara far och son, vi är världens bästa kompisar, ja, han är kanske min bästa kompis. Det är skithäftigt. Fast vi träffas hela dagarna talar vi i telefon varje morgon och kväll.
Familjen har estniska rötter och besöker släktingar där när tid ges. Thomas Lüllmaa beklagar den språkliga barriären.
– Språket skiljer oss åt. Jag antar att mina föräldrar inte tyckte det var någon idé att vi lärde oss estniska eftersom vi ändå inte kunde återvända.
Förutom mäkleriet ägnar han en del tid åt företaget Scandinavian CRO AB, som han och hustru Ulrika startade för fyra år sedan, och som sysslar med kontrakts-/uppdragsforskning på läkemedel. Företaget sysselsätter i dag 20 personer. Thomas Lüllmaa är även delägare i ett fastighetsbolag med kommersiella lokaler där han lägger tid och kraft.
– Min framgång beror på alla bra människor som omger mig, och som jag fått möjlighet att arbeta tillsammans med. Jag har haft sådan tur i livet