Han var 13 år när han började intressera sig för karta och kompass. I dag fyller Ulf Renborg 90 år, fortfarande aktiv orienterare som tränar regelbundet, och som har ett 30-tal O-ringentävlingar bakom sig.
Vi träffas i huset på Rödhakevägen i Sunnersta, och det är svårt att ta in att denne fysiskt och mentalt spänstige man verkligen lämnat sitt nionde decennium. Själv tror Ulf Renborg att hans goda hälsa bygger på ”genetik i kombination med orientering”.
Ulf Renborg är född i Ludvika och var två år när familjen flyttade till Västerås, där hans pappa fått jobb på Asea.
– Jag var ett stadsbarn, men tyckte tidigt om att gå i skogen. Och när jag i de tidiga tonåren upptäckte hur fantastiskt härligt det är med orientering, då var det klippt.
Ulf Renborg tröttnade på skolan när han var 16 år. I stället började han som 17-åring att arbeta som dräng hos bonden Kalle Pettersson i Gröndal i Västlands socken. Redan i 14–15-årsåldern började han intressera sig för jordbruk; släktgården i Tiveden var en bidragande faktor. Tiden som dräng i Västland lärde honom mycket.
– Jag var en vanlig medelklassborgarunge, men uppe i Västland träffade jag människor jag aldrig skulle ha mött annars: bönder, fiskare, drängar och pigor. Just i den åldern, 17–22, formar ju dessutom människan sina värderingar.
Efter tiden hos Kalle Pettersson flyttade Ulf Renborg söderut, till de skånska storjordbruken som, märkte han, drevs som stora företag. Den iakttagelsen skulle han komma att ha nytta av senare i livet.
Året 1938–39 gick han en jordbrukskurs på Jälla tillsammans med ”böndernas duktigaste söner”.
Hans klasskamrater blev senare i livet riksdagsmän, landstingsmän eller framgångsrika inom det kommunala.
– Där mötte jag den speciella folkhögskolekulturen. Det var en spännande tid. Under den perioden lärde jag mig att världen runt omkring mig består av många andra grupper än den jag kommer ifrån, säger Ulf Renborg.
På den tiden var hans framtidsplaner att bli någon slags jordbruksförvaltare.
– Men jag ångrade mig, för jag hade fått en känsla av att jag kanske inte var så oteoretisk som jag trott, säger Ulf Renborg som tog studenten i Stockholm som privatist 1944.
Efter agronomstudierna i Uppsala flyttade han till Skåne där han fått jobb som försöksledare.
– Det var en forskningsinstitution utan pengar. Alla experiment ägde rum ute på gårdarna, minns Ulf Renborg, som utöver jobbet läste nationalekonomi och statistik i Lund.
Därefter fick han en tjänst som avdelningschef vid Jordbrukets utredningsinstitut i Stockholm, där han arbetade fram till början av 1960-talet.
Till Uppsala och Ultuna kom Ulf Renborg 1965.
– I mitt jobb har jag sysslat med företagsutveckling inom jordbruket och bland annat gjort utredningar om hur framtidens jordbruk skulle komma att se ut. Målet var förstås bättre produktivitet. I dag är ju även miljön en viktig faktor i sådana beräkningar.
Ulf Renborg är starkt engagerad i frågor som rör det gröna Uppsala, och talar kunnigt och engagerat om planeringsprocesser och lokala naturmiljöfrågor som Granebergsskogen och Trasthagen. Särskilt intresserad är han av landskapsarkitekternas roll:
– I dag är många av dem till hälften konstnärer, till hälften naturvetare. Jag skulle önska att landskapsarkitekterna fanns med tidigare i planeringsprocesserna – och att de intresserade sig mer för det öppna landskapet och skogen.