Stolt över biblioteket

Hon föddes i Kumla, och bodde där tills hon var tolv år då familjen flyttade till Örebro och sedan till Västerås.
- Pappa var journalist, och han var min mentor innan ordet ens var uppfunnet.
För Gunnel Arrbäck var det självklart att själv bli journalist. Som tonåring fick hon sommarvikariat på Vestmanlands Läns Tidning. Där gjorde hon "allt från att läsa korrektur till att skriva utrikesledare".

Till Uppsala kom hon på 1960-talet. Hon engagerade sig i Filmstudion och läste engelska, litteraturhistoria, nordiska språk.
- Litteratur var mitt huvudämne. Lärarna var fantastiska: Gunnar Brandell som jag fick lägga bort titlarna med efter ett postseminarium med rödvin, och Staffan och Gunilla Bergsten - vilket radarpar på institutionen!
Gunnel Arrbäck hade planer på att doktorera. Handledare var Karin Westman Berg. Ämnet var en bortglömd kvinnlig arbetarförfattare: Maria Sandel, som i noveller och ett par romaner skildrar hemsömmerskornas villkor.
Men annat kom emellan, och i stället började hon som journalist på en facktidning inom livsmedelsindustrin. Där jobbade hon några år, var hemma med barn, frilansade, och var svart dagmamma ("det är väl preskriberat nu").

I Uppsala engagerade hon sig alltmer i politiken. 1977 utsågs hon till folkpartistiskt kommunalråd. När hon ser tillbaka är det två saker hon är särskilt stolt över: bygget av Stadsbiblioteket i kvarteret Sandbacken och utbyggnaden av barnomsorgen.
- Det var jag som satte i gång hela processen med Stadsbiblioteket, säger Gunnel Arrbäck, som fortfarande är "lite nöjd och stolt" när hon passerar huset.
Vad gäller barnomsorgen minns hon gärna det goda samarbetet med S-kvinnorna Anita Berger och Birgitta Dahl. Gunnel Arrbäck ville se kvartersdagis i Uppsala, en barnomsorgsform hon än i dag tycker är bra. Första kommunala uppdraget var i styrelsen för barnavårdande institutioner.
- Birgitta Dahl och jag var nog en chock för de andra. Vi var av ungefär samma generation, båda inställda på att prata politik. Men många i styrelsen tyckte att det hade blivit "så mycket politik" sedan vi kom in.

Gunnel Arrbäck avgick som kommunalråd i början av 80-talet efter oenighet inom partigruppen. Hon erbjöds av dåvarande kulturminister Jan-Erik Wikström tjänsten som chef för Statens biografbyrå, världens äldsta censurinstitution, grundad 1911, och tyckte det lät spännande.
När hon tillträdde våren 1981 var videogram ett högaktuellt fenomen. Tv:s debattprogram kretsade ständigt kring "videovåldet".
- Ibland kändes det som om hela folket var i uppror.
I 25 år arbetade Gunnel Arrbäck som filmcensor, och har i tjänsten sett runt 6 000 filmer. I november 2007 lämnade hon under uppseendeväckande former sin post som censurens tjänare, ett år före pensioneringen. Bakgrunden till hennes beslut var att hon helt enkelt inte anser att censur är förenligt med demokrati. Men också betungande, växande administration spelade in.
- Och när jag ändå snart skulle avgå, kunde jag lika gärna göra det med buller och bång. Det kan nog hända att jag utnyttjade medierna lite den gången, säger hon och skrattar.

Buller och bång förorsakade också hennes och Roland Agius debattartikel i UNT om tjänstemannastyre i kommunen tidigare i våras. Där kritiserar de hur kommunen styrs, och vad de uppfattar som kommunalrådens alltför stora beroende av förvaltningscheferna.
- Jag tycker inte om utvecklingen och förstår inte att inte kommunalråd har eget beredningsansvar, säger hon med skärpa i rösten.
Huset i Tällberg i Dalarna har under senare år blivit en allt viktigare del i Gunnel Arrbäcks och Roland Agius tillvaro, och hon blir varm i stämman när hon berättar om deras tillvaro i den lilla byn vid Siljans strand.
- Vi åker dit så ofta vi kan, både för att koppla av och för att arbeta.

Stolt över biblioteket

Varje gång Gunnel Arrbäck passerar Stadsbiblioteket i Uppsala känner hon sig nöjd och stolt. Det var hon som tog initiativet till bygget i kvarteret Sandbacken under sina år i politiken.