Storfiskarn som gärna far västerut

Inga-Lill Jonsson blev förälskad i Norge när hennes man Rune tog med henne på en fiskeresa till Lofoten 1992. Paret återvände ytterligare en gång men hittade sedan sitt eget fiskeparadis i Bessaker, som låg på lite mer behagligt avstånd. Dit har de sedan återvänt tolv år. Till Bessaker kör man på 11-12 timmar, till Lofoten tar det ytterligare sex.
Det var Rune som väckte Inga-Lills fiskeintresse men nu är båda lika intresserade. Under en period arbetade Inga-Lill till och med på Sportfiskeförbundet. Och där finns ytterligare en koppling till Norge.

- Skälet till att jag fick jobbet var att förbundet bestämt sig för att lägga upp ett register över alla sina cirka 180 000 medlemmar. De köpte in ett register från Norge och jag fick jobbet att ta hand om det. Det innebar också att jag fick åka till Oslo för att gå på kurser för att lära mig registret, berättar Inga-Lill.
Hon föddes i Eskilstuna men föräldrarna flyttade till Enköping när hon var bara ett par år gammal.
Direkt efter skolan fick hon arbete på kontoret på klassiska fabriken Hettemarks, där även hennes mamma jobbade.
- Jag började direkt efter det att jag gått ut nian 1966. Sedan jobbade jag tills jag och Rune, som jag gifte mig med 1970 fick vårt första barn samma år. Eftersom föräldraledigheten på den tiden bara var ett halvår sade jag upp mig. Men sedan återvände jag 1971 och jobbade till 1973 när nästa barn föddes.
Det innebar att hon inte kvar när fabriken lades ner.
- Nej, inte jag men min mamma var. Och det kändes naturligtvis sorgligt. Det var en speciell stämning på Hettemarks med alla trevliga arbetskamrater, minns Inga-Lill. Det var nästan som en livsstil att jobba där.

Den här gången valde Inga-Lill att stanna hemma lite längre. Hon började plugga 1984 och läste bland annat ekonomisk linje innan hon gick ut 1989.
-Under ett par somrar arbetade jag på Systembolaget och det var trevligt. Men efter Komvux fick jag jobb på KF-lagret i Bro. Där var jag kvar tills 1995 då de sade upp en massa människor.
Efter ett par månader som arbetslös fick Inga-Lill jobbet på Sportfiskeförbundet.
- Ordföranden i vår lokala klubb hade kontakt med förbundet och tipsade dem om mig.

Det blev ett tufft jobb och efter några år kände jag att jag inte orkade med så jag slutade. 2001 fick hon jobb på korpen i Enköping som kanslist.
- Det var ett liknande jobb eftersom jag även här fick hand om medlemsregistret. En väsentlig skillnad var dock att korpen bara ha cirka 3 000 medlemmar i registret, varav ungefär en tredjedel är aktiva samtidigt.
Inga-Lill tycker att korpen har lite oförtjänt dåligt rykte som "bara en organisation för medelålders gubbar som spelar fotboll".
- Vi har 15 olika aktiviteter och den senaste är Power-Box som vi hoppas ska locka fler ungdomar.

Själv deltar hon regelbundet i Söndags-promenaderna och sommarens "Bresse-tur" (där man går, springer eller cyklar från centrum ner till Bredsands camping och då får vara med i ett lotteri) som hon avverkar dagligen.

Storfiskarn som gärna far västerut

Inga-Lill Jonsson far gärna i väg med maken till det stora fiskevattnet i väster - till Bessaker i Norge. På söndag, den 30 augusti, fyller hon 60.