Hon är född i Hudiksvall men flyttade senare till Sandviken där pappan jobbade som svarvare på järnverket på dagarna och studerade på Hermods kvällstid. Efter att ha läst in ett antal ämnen kunde han söka in på Maskinfackskolan och som färdig ingenjör fick han jobb på Aseaföretaget Härnöverken i Härnösand och familjen flyttade dit. När Ann-Marie var nio år föddes lillasyster Ingeborg som genom uppväxten kallade sin storasyster för "lillmamma". Ann-Marie beskriver deras nära relation med värme och kärlek.
– Hon är mycket viktig för mig. Under småbarnsåren var jag ett stöd för henne och det har jag fått flerfalt tillbaka nu när jag har behov av det, säger hon.
Skolåren gick snabbt och intresset för språk vaknade hos Ann-Marie. Hon slutförde realskolan och gymnasiet och tog studenten som 18-åring. När pappans nya arbete förde familjen till Västerås packade Ann-Marie resväskan och flyttade till Uppsala för att studera.
– Det var självklart för mina föräldrar att jag skulle studera vidare. Jag visste inte vad jag skulle utbilda mig till. Jag ville inte bli lärare men tänkte att jag i värsta fall kunde bli bibliotekarie, säger Ann-Marie Axner och skrattar till.
Hon var mycket språkintresserad och efter tre betyg i franska, två i engelska och ett i ryska fick hon sin examen. Nu lockade ytterligare ett språk och hon satsade på studier i ryska. Ett stipendium som utbytesstudent ett år i Moskva gjorde att hon lärde sig språket på djupet.
– Då pratade man ryska hela tiden och när man bor i ett land och lever bland folket lär man också känna folksjälen och det hjälper till när man ska förstå ett språk, säger Ann-Marie Axner som efter året i landet tyckte mycket om det ryska folket men inte var någon vän av det politiska systemet. Däremot vaknade hennes politiska intresse av Vänsterpartiet kommunisternas ledare C H Hermansson.
– Han reformerade partiet och han röt till rejält mot ryssarna när de invaderade Prag, säger Ann-Marie Axner just på grund av C H Hermanssons ställning mot Sovjet valde att gå med i partiet, och var partimedlem i cirka tio år.
Efter studierna i ryska valde hon att studera fler språk och läste polska, serbiska och kroatiska. Hon fick en praktikplats på biblioteket i Västerås för att kunna söka in och gå Bibliotekshögskolan i Borås.
Turen stod henne bi och direkt efter avslutade studier fick hon en tjänst på länsbiblioteket i sin gamla hemstad Härnösand, där hon på halvtid hade ansvar för barnboksavdelningen och därutöver arbetade på vuxenavdelningen.
– Jag hade också tur att det länsbiblioteket hade ansvar för rysk litteratur, något som min den avgående bibliotekschefen jobbat med. Nu blev jag mottagen med öppna armar och vi kunde erbjuda ett jämförelsevis stort utbud av böcker av ryska författare, säger Ann-Marie.
Efter 12 år ville hon ha en förändring och återvände till Uppsala. Hennes vacklande hälsa satte krokben för långa arbetsdagar så när hon blev erbjuden en tillfällig tjänst för att katalogistera bokbeståndet på en institution i Uppsala tackade hon ja. Därefter fortsatte hon till arbete med sjukbidrag på Sidas kursgård för att senare börja på biblioteket på Sverige geologiska undersökning, SGU. Där blev hon kvar till strax före sin 60-årsdag då hälsan satte stopp för arbete.
– Jag trivdes där, framför allt med mina arbetskamrater, säger Ann-Marie Axner.
Fritiden har hon alltid fyllt med mycket litteratur. Tillsammans med några vänner tillhör hon en skrivargrupp som träffats regelbundet sedan 32 år tillbaka och tre av gruppens medlemmar har funnits med sedan start.
– Vi skriver något till vår träff, och så läser vi upp det för varandra och diskuterar texten. Det är inte alltid som jag bidrar med en text men det är mycket givande att prata om de texter vi har framför oss. Vi har ju också lärt känna varandra väl efter alla år och är nära vänner, säger Ann-Marie Axner.
Hon ingår dessutom i en grupp som läser rysk poesi tillsammans. Det ligger henne varmt om hjärtat och hon visar mig prov på sina egna översättningar av rysk poesi som givits ut.
– Språk har visserligen varit ett dominerande intresse under alla år men ett annat stort intresse är historia. Just nu läser jag en bok om forntiden i Norden och Asatron. Det är mycket intressant, säger Ann-Marie Axner.