Tecknar för små med genrens stora

– Jag har alltid tecknat och alltid velat bli barnboksillustratör, ända sedan jag gick i förskolan. Det kändes ganska skönt att ha det bestämt, berättar Matilda Salmén.
Som barn älskade hon Suneböckerna och gjorde egna böcker med illustra­tioner på Sune, pappa Rudolf och de andra. Hon hittade även på många egna berättelser. I skolan ritade hon så mycket hon kom åt och när hon blev äldre kunde hon inte låta bli att illustrera de skolarbeten hon lämnade in.
– Handlade arbetet till exempel om Gustav Vasa tecknade jag en liten Gustav Vasa i marginalen. Jag tror att lärarna gillade det.

När Matilda Salmén, som är uppvuxen i Sigtuna, började på Sigtunaskolan Humanistiska läroverket slutade hon med tilltaget. Men tydligen var hennes talang känd ändå, för ett sommarlov fick hon illustrationsjobb av en av sina lärare som skrev böcker i studieteknik. Och i samma veva fick hon i uppdrag att illu­strera novelltävlingar i lokaltidningen Sigtunabygden.
– Det kändes jättebra. Som att det var ett bevis på att jag var på rätt väg, säger Matilda Salmén.
Efter gymnasiet ville hon utbilda sig i sitt framtida yrke, men barnboksillustratörshögskolorna lyste med sin frånvaro. Hon hann jobba ett år på Väringaskolan i Sigtuna innan hon hittade den rätta utbildningen.

I brukssamhället Hofors i Gästrikland hade Högskolan i Gävle ett serie- och bildberättarprogram. Kulturkrocken mellan Sigtunaskolan och den nya utbildningen blev stor för Matilda Salmén och hon trivdes aldrig riktigt i Hofors.
– Men så här efteråt har jag förstått att jag utvecklade mig mycket i mitt tecknande de där två åren, säger hon.
Så mycket hon kunde pendlade hon mellan Hofors och Sigtuna och hon fortsatte att jobba extra på Väringaskolan. Där tecknade hon så mycket som möjligt med barnen och hade även en pärm med illustrationer som barnen kunde kopiera och färglägga som i en målarbok.
– Där lärde jag mig mer om hur barn fungerar och vilka av mina illustrationer som funkade på dem och vad som inte funkade. Jag trivdes hur bra som helst och kan sakna den tiden.

Ett av barnen hade en mamma som jobbade på barnboksförlaget Bonnier Carlsen och hon tog med sig Matilda Salméns arbetsprover så att de kom fram ordentligt. Efter en tid hörde förlaget av sig med ett uppdrag.
Senare fick Matilda Salmén också uppdrag av anrika Rabén & Sjögren att illustrera barnboken ”Joy”, vars författare Helena Östlund vunnit en tävling i Astrid Lindgrens anda. På 100-årsdagen av Astrid Lindgrens födelse presenterades boken under högtidliga former.
– Då fick jag också chansen att träffa Ilon Wikland, min största inspirationskälla som jag tidigare hade skrivit brev till och fått svar från. Det var jättestort. Jag skulle så gärna vilja köpa ett original av henne, säger Matilda Salmén och blickar ut över sitt vardagsrum.

Rummet skvallrar tydligt både om hennes stora inredningsintresse och stora barnboksintresse. Matilda Salmén, eller egentligen hennes tre och ett halvt-åriga dotter Majken, äger runt 370 barnböcker.
– Majken älskar också barnböcker. Vi läser jättemycket för henne om dagarna och det blir alltid en bok vid nattning.
Nu i sommar har Matilda Salmén haft det lugnt på jobbfronten och varit mycket hemma med Majken. Men snart väntar ett spännande uppdrag. Hon ska illustrera en bok åt sin egen barndoms­idol, Sören Olsson, en av Suneböckernas författare.
– Det är oerhört stort för mig. Att sitta med på möten när han tittar gillande på mina illustrationer är lika konstigt som det är roligt, säger hon.