Relativt sent i livet blev han också morfar, vilket förändrat tillvaron totalt. Gårdagen tillbringade han med treårige Samuel och hans lillasyster Elise.
– De är så underbara! Jag och Samuel lade en Briojärnväg över golven och körde sedan med tåget. Jag är något slut i dag, säger Örjan Bäckman, och det lyser i hans ögon när han berättar om dem.
Själv föddes han i Mariestad. Hans pappa var fängelsedirektör, och familjen hade tjänstebostad, en gång i själva fängelset i Kristianstad.
– Mitt pojkrum vette mot den plats på fängelsegården där den så kallade Yngsjömörderskan en gång avrättades.
Efter studentexamen blev det en fil mag i svenska och historia i Göteborg, och sedan ämneslärarexamen i Uppsala. Han arbetade som adjunkt innan han blev en av Sveriges första synpedagoger. Yrket skapade han själv, och medverkade i uppbyggnaden av syncentraler på 70-talet. 1976 blev han metodiklektor vid Lärarhögskolan i Stockholm och senare universitetslektor i specialpedagogik vid Lärarhögskolan och Stockholms universitet. Samtidigt doktorerade han i medicinsk vetenskap vid Karolinska Institutet kring läsrehabilitering av äldre med nedsatt syn. Sedan dess har han arbetat med och för synskadade i Sverige och utomlands i 42 år.
Fortfarande har han kvar sitt starka internationella engagemang kring synfrågor och specialpedagogik, frågor som han arbetade med i sju år i sju afrikanska och fem asiatiska länder, oftast med Sidastöd. I dag har han en tio-procentig tjänst i Stockholms universitets och Sidas projekt Learning for Democracy där Sydafrika, Namibia och Botswana ingår.
Just Botswana ligger hans hjärta nära. Han har bott och arbetat där under ett kvarts sekel, ibland med hustrun.
– Vi är alltid på väg till Afrika igen.
Och 22 november är det dags igen. Sidaprojektet som han har arbetat med är slutfört och ska utvärderas
Av afrikaner har han lärt sig respektera och känna vördnad för äldre i stället för att se dem som en belastning.
– Jag höll en kurs i synpedagogik i Stockholm för en grupp afrikaner som jag sedan bjöd hem. De frågade efter mina föräldrar och de upprördes över att min mor, som ännu levde, inte bodde hos mig utan i Göteborg. De tyckte det var min skyldighet att ta hand om henne.
Örjan Bäckman återvänder hem till Sverige i början av december, ”lagom till OD:s julkonsert”.
– Både jag och min hustru är barnsligt förtjusta i jultiden och brukar alltid se till att vara hemma då.
Sedan är det dags för nästa projekt: att med några kolleger skriva synskadades historia i Sverige - den senaste skrevs för ett halvsekel sedan. Det är svårt att tänka sig någon som är mer lämpad för uppgiften än Örjan Bäckman som själv är en del av den historien.