När Kerstin Garme Hellsten var i tioårsåldern kom en Indienmissionär på besök till missionshuset i Ununge och höll föredrag om Bali. Hon fascinerades av hans berättelser och drömde om att en gång resa dit.
– Min mor som var småskollärarinna var med i en bokcirkel, och där läste man boken Kärlek och död på Bali som handlade om hur Holland erövrade Bali 1904. När jag hörde henne berätta om boken tyckte jag att balineserna blev mycket illa behandlade.
Missionärsbesöket blev inledningen till en livslång förbindelse med landet. Men det skulle dröja innan resan blev av.
– När jag var ung var det förstås omöjligt att ta sig till Bali, för det fanns inga flygförbindelser då. Och sedan utbildade jag mig, gifte mig och fick barn – det fanns helt enkelt inte tid för Bali, säger Kerstin Garme Hellsten, som arbetat som lärare, huvudsakligen i Uppsala och Knivsta, i hela sitt liv.
Själv gick hon i skola nära prästgården i Ununge, och när hon gick realskolan bodde hon inackorderad hos släktingar på Östra Ågatan 51, bara ett stenkast från hennes nuvarande bostad på Vretgränd.
– Då var det ett gytter av låga träkåkar i kvarteret och en massa småaffärer, som mjölkaffärer och köttaffärer. Det är konstigt att jag har hamnat så nära, reflekterar hon. Kerstin Garme Hellsten är bygdehistoriskt intresserad och har precis tryckt skriften Från Ascers bol till prästgård – Ununge socken 1287–1962.
– Jag har ägnat mig åt arkivforskning i flera år för att kunna färdigställa boken som är en historik över Ununge prästgård. Det har varit spännande och intressant, men nu ser jag fram emot att träffa folk igen, och göra annat än gräva ner mig i arkiv, säger Kerstin Garme Hellsten, som själv gick i småskolan alldeles intill den prästgård som hon skulle komma att skriva om 80 år senare.
Fast hon erkänner att hon har planer på ännu en bok, och berättar sedan medryckande om en avsatt klockare i Ununge som hon ideligen stött på i sin tidigare forskning.
– Han hette Frans Robbert, var född 1794, och jag känner att hans historia pockar på att bli skriven. Det var en riktigt besvärlig, motspänstig karl som ställde till det i bygden, säger hon entusiastiskt.
Men Bali då? Jo, till sist tog Kerstin Garme Hellsten sig dit. Som lärare kom hon på idén att göra arbetsböcker i svenska, vilket visade sig vara en lysande idé som till slut tog henne till Bali.
– Böckerna slog och förlaget sålde dem mycket bra. Jag fick råd att resa till Australien och hälsa på en kusin, och i samma veva besökte jag Bali för första gången, och fick se det land som hägrat i min fantasi sedan jag var barn, säger Kerstin Garme Hellsten.
Hon fick vänner på Bali, och året därpå återvände hon dit.
– Jag bodde mycket primitivt i en familj i en by bland lokalbefolkningen bland kokospalmer och geckoödlor. Det var ännu underbarare denna gång, säger Kerstin Garme Hellsten som sedan återvände till Bali under nästan varje sommarlov. En sommar intervjuade hon personer ur lokalbefolkningen angående Bali-hinduismens höggud och fick stoff till en trebetygsuppsats i religionshistoria som hon läste vid universitetet parallellt med arbetet i skolan.
– Ibland for jag till andra intressanta öar i Indonesien, till Burma, Brunei och Thailand på väg till eller hem från Bali. Men ingen plats var så fantastisk som Bali, säger Kerstin Garme Hellsten, som varit i Bali 20 gånger, och som nästan alltid gjort sina resor ensam och i egen regi.
– Men när jag reste omkring med tåg i Indien och Kina, och med buss i Mongoliet hade jag med mig en reskamrat.