Han är född i Lit i Jämtland, på den tiden en järnvägsknut. Familjen flyttade till Uppsala och norra Norby, som då var en lantlig idyll.
– Det fanns många barn i området, och när jag började första klass fick alla inte plats i Rosendalsskolan. Därför inreddes ett provisoriskt klassrum i en bondgård i södra Norby. ”A-klassen” fick gå i Rosendal, vi andra i bondgården, säger Pelle Lithammer.
När familjen flyttade till Gamla Uppsala på 30-talet fick han en lärare som kom att betyda mycket: Astrid Strandberg Johansson. Hon såg hans begåvning och övertalade hans pappa att låta sonen läsa vidare.
Han tog studenten vid Katedralskolan innan han började på Folkskoleseminariet i Uppsala. Fadern avled 1941, och för att hjälpa till med försörjningen började Pelle Lithammer som brevbärare vid Posten i Uppsala parallellt med sina studier.
– Jag delade ut post åt professorerna på Övre Slottsgatan. På den tiden fick folk post två gånger om dagen.
Första tjänsten som lärare hade han innan examen, i Frösthult, som vikarie för en sjuk kantor. I gengäld slapp han övningslektionerna vid seminariet. Innan han tillträdde sin lärartjänst i Tobo var han i två år ungdomssekreterare inom Missionsförbundet i Uppland.
– Det var en fantastisk tid. Jag fick resa runt och träffa många människor, och en bättre utbildning hade jag inte kunnat få. Jag lärde mig oerhört mycket, säger Pelle Lithammer som under åren sedan fortsatt sitt engagemang i Missionsförbundet, bland annat som ledare inom SMU.
Scouting har också spelat en viktig roll i hans liv, och han har deltagit i inte mindre än 36 läger. I mitten av 50-talet var han engagerad av Skolöverstyrelsen som riksinstruktör för ungdom. Han har även varit redaktör för tidskriften Friska Vindar och ledarträffen.
Efter tiden i Tobo då hans mamma skötte hushållet, kom han som lärare till Karlholmsbruk. Där träffade han sin blivande hustru Birgit som jobbade i skolbespisningen.
– Vi träffades varje dag, och snart uppstod tycke, säger Pelle Lithammer som 1958 bosatte sig i Uppsala med familjen. I början av 60-talet fick han en lärartjänst i Månkarbo – han har alltid föredragit att arbeta i små skolor.
– Jag har lärt mig mycket av eleverna och har stor respekt för barn. Senast häromdagen mötte jag en gammal elev, en störig pojke som nu blivit en framstående teolog.
Tjänsten där blev en vändpunkt, för sedan fick han anställning på länsskolnämnden, skolöverstyrelsen som fortbildningskonsulent för lärare. Under de åren författade han en mängd läroböcker.
Pelle Lithammer gjorde sin skönlitterära debut förra året, då han gav ut boken ”Gurun”.
– Det var roligt att skriva något helt annat, att få fantisera. Jag skriver med verklighetsbakgrund och fann att det fungerade, säger han och berättar entusiastiskt om sitt förstlingsverk. Lagom till 90-årsdagen kommer uppföljaren, ”Gurun 2”.
– De håller på att trycka den nu, och den kommer lagom till min födelsedag.
Han kan se tillbaka på ett rikt och bra liv, men njuter också av sin nuvarande tillvaro. Han och hustrun deltar gärna i aktiviteterna vid Nyby servicehus och har nu senast lyssnar på Uppsalaförfattaren Kjell Eriksson. Förutom lusten att skriva, både dikter, sånger och noveller, är musiken viktig
– Min gitarr är det mest beresta instrumentet i detta land. Jag har rest mellan Trelleborg och Kalix för att spela och sjunga mina egna sånger för pensionärer.