Orden Good Enough finns tatuerade i Monica Swenssons nacke, och även om hon inte ser dem så vet hon att de finns där – jag duger. Alltför många måsten i livet höll nästan på att knäcka henne, liksom förlusten av första barnet i plötslig spädbarnsdöd.
Hon växte upp i Uppsalastadsdelen Nyby och minns en levande stadsdel med butiker, bibliotek och närpolis.
– Vi bodde på Viktor Rydbergsgatan och var de första som flyttade in där. På den tiden blommade Nyby, och var en fantastisk stadsdel att bo i.
Hon var idrottsintresserad och provade massor av sporter: gymnastik, handboll, fotboll, basket. När hon var 15 hittade hon gympan vid ”Svettis”, och sedan dess har gympa varit hennes grej.
– Min största dröm var att få bli mamma. Så har det alltid varit, sedan jag var sju år och tog hand om alla bebisar i min närhet. Lite senare drömde jag om att gifta mig med en man som jag älskade, säger Monica Swensson som fick uppleva att båda drömmarna gick i uppfyllelse.
Hon gick ut Celsiusskolan 1988. Dagen efter skolavslutningen fick hon sitt första jobb, och arbetade sedan i tio år, som resesäljare på Viking Line, vid Hertz Biluthyrning och som receptionist vid olika företag. Sitt livs stora kärlek Conny träffade hon på Flustret, till tonerna av Dr Alban.
– Vi var lite tröga i starten, men blev ett par på vintern.
Monica Swensson är en glad och uttrycksfull person med ett leende som når upp i ögonen, och när hon berättar om det ofattbart fruktansvärda som hände sedan, att hon och hennes man förlorade sitt första barn, låter rösten stark.
– Jag tog det otroligt hårt. Det första året levde jag som i en bubbla. Jag stannade inne ett halvår och ville inte träffa folk. Det var en svår period i livet. Jag var så rädd, och trots att jag längtade efter barn kände jag att jag inte vågade utsätta mig för risken att uppleva den smärtan och förlusten igen.
När Monica Swensson sedan väntade sitt andra barn var hon hela tiden skräckslagen för att något skulle gå fel, men visste att hon måste våga, om hon och hennes man skulle få den familj de så gärna ville ha. Humoristiskt berättar hon om sin överbeskyddande oro när dottern Linn föddes.
– När hennes lillebror sedan kom var jag lite lugnare, för då visste jag ju att det kan gå bra också, säger hon sakligt.
Ett sätt för henne att komma tillbaka efter sorgen över att ha förlorat ett barn var fysiska utmaningar. Friskis & Svettis blev ett redskap för att komma tillbaka till världen igen:
– Gympan var så positiv, och den gjorde att jag kom ifrån mina tankar och fick utmana mig själv. Det var precis var jag behövde just då.
Efter tio yrkesverksamma år sade hon upp sig 1999 för att vara hemma med barnen på heltid.
– Det var min dröm, och jag hade turen att hitta en man som delade den. Att vara hemma tillsammans med barnen är det bästa jag gjort!
Fast kommentarerna från omgivningen uteblev förstås inte. Det handlade om allt från: Hur har ni råd? till brinnande försvar för förskoleverksamhetens förträfflighet.
– För oss handlade det om prioriteringar, som billigt boende. Eftersom vi medvetet valt att satsa på barnen var vi också beredda att betala för det, säger Monica Swensson.
– Jag var mycket tillsammans med barnen och vi gjorde allt tillsammans, som att baka eller laga mat. I dag ser jag att de är trygga barn som har en nära relation och uppskattar varandras sällskap. De har ju vuxit upp tillsammans på ett sätt som syskon vanligtvis inte gör nu för tiden.
Efter tolv år hemma var Monica Swensson laddad för att börja jobba igen. Tillfälligheter och nya bekantskaper gjorde att hon 2009 kunde börja vid Uppsalaföretaget Uppdrag: Köket. Företaget erbjuder konferenser, utbildningar och matupplevelser. Där arbetar hon i dag med administration och ekonomi.
– Det känns lite lätt overkligt att fylla 40. Jag minns ju när min mamma gjorde det. Samtidigt som jag undrar lite över hur det blev så här känner jag att det är skönt. Att bli 40 är att landa i sig själv.