Ytbärgare är ett ord som hos folk i nöd kan betyda skillnaden mellan liv och död. Många svenskar ser framför sig tv-bilderna av hur överlevande och offer efter Estoniakatastrofen hissades upp med hjälp av just ytbärgare. Inom Sjöfartsverket finns det bara 20 ytbärgare, och en av dem är Per-Magnus Grönlund från Uppsala. Vi träffar honom under ett av hans långledighetspass: att vara ytbärgare är ett fysiskt krävande jobb, berättar Per- Magnus Grönlund medan han avspänt sätter sig ner i soffan och slår benen i kors. Vardagsrumsfönstret vetter ut mot Lindparken, där björktrastarna skränande far omkring i grönskan.
Per-Magnus Grönlund växte upp i Gamla Uppsala, och berättar om en tät familjesammanhållning med många gemensamma aktiviteter.
Farmor och farfar i ”Gamlis” är familjens knutpunkt.
– Hemma hos dem kan man få höra det senaste som hänt, och där bjuds det alltid på fika.
Som pojke hade han två stora fritidsintressen, först och främst simmandet för Upsala simsällskap.
– Att simma var jättekul. Det tycker jag än i dag, och nu har jag simmat i 25 år, till stor del därför att vi var ett så bra gäng – både simkompisarna och tränarna, säger Per-Magnus Grönlund.
Hans andra stora passion var att skruva sönder motorer (utan att nödvändigtvis alltid få ihop dem igen). Flygintresset kom naturligt:
– Min pappa hade ett stort flygintresse och eget plan. Under min barndom besökte vi massor av flygdagar som alla finns förevigade på super 8-film.
Han gick Fyrisskolans el-avionikprogram med inriktning på flyg-el, och gjorde sedan lumpen som ytbärgare vid F16 i Uppsala och Visby. Därefter skruvade han små flygplan på Sundbro vid Erikssons Automekanik, och utbildade sig sedan till flygtekniker på Hässlögymnasiet i Västerås.
– Praktiken var omfattande och gav mycket erfarenheter. Inom flyget är säkerhetstänket högt. Jag testade att jobba på Air Botnia ett tag, med stora flygplan, men det var inte min grej, säger Per-Magnus Grönlund som i stället riktade in sig på helikoptrar.
– Jag började skruva på små flygplan ute på Sundbro Automekaniska och jobbade sedan en period vid Arlanda Helikopter. Det var en lärorik tid, och det var roligt att serva helikoptrar. Kamratskapet var fint, men efter tre års pendlande tröttnade jag och ville göra något annat.
Per-Magnus Grönlund sökte då en tjänst som vinschoperatör vid Norrlandsflyg.
Men när arbetsgivaren fick höra talas om hans tidigare erfarenheter blev han anställd som ytbärgare i Sundsvall i stället.
– Jag tycker det är ett jättekul och spännande jobb. Ytbärgare finns till för sjö- och flygräddningen. Fartygen betalar en avgift för att kunna ha service om någon får till exempel en hjärtinfarkt ombord på en båt. Då kan vi flyga ut och vinscha upp den nödställde. Ett annat exempel är sökandet efter det försvunna Herkulesplanet i vintras, då en av våra besättningar var med i räddningsarbetet.
I dag arbetar han som ytbärgare vid räddningshelikoptern i Visby. Arbetet är fysiskt krävande, och Per-Magnus Grönlund tycker att det därför är viktigt att ha något att falla tillbaka på den dag kroppen inte orkar som förr. Han har egen erfarenhet av att köra truck på Returpapperscentralen, och har sedan gått en truckförarinstruktörsutbildning i Upplands-Bro.
– Jag startade först enskild firma, mest för att jag ville lära mig företagande. Nu har jag även aktiebolaget Wånö utbildning AB.
På sin lediga tid tycker Per-Magnus Grönlund om att löpträna och simma.
– Anders Kroon på Fyrishov är min mentor, en riktig ”doer”, som ger energi, och som peppar mig när jag ger mig på nya utmaningar. Så jag vill simma masters med andra elitveteraner. Jag gillar löpning också, och ska snart springa Blodomloppet här i Uppsala tillsammans med några kompisar. Det ser jag fram mot, säger Per-Magnus Grönlund, som tror mycket på sina sprillans nya barfotalöpskor.