Vi träffas på Gästrike Hälsinge nation på Trädgårdsgatan i centrala Uppsala.
– Jag känner att det här är den platsen i stan som jag har starkast koppling till, säger Henrik Karlsson, som flyttade hit från Märsta för tolv år sedan.
Då hade han sedan han gick ut gymnasiet varit assistent åt en projektansvarig vid färgtillverkaren Becker Industrial Coatings hemma i Märsta, men i samband med en omorganisation där hans tjänst skulle försvinna bestämde han sig för att börja studera i Uppsala istället. Han kom in på samhällsvetarprogrammet och efter att en kortare tid ha varit medlem i Västmanlands-Dala nation fick han tips av en kursare att Gästrike Hälsinge nation, GH, hade kortare bostadsköer. Han fick flytta in i ett rum på Studentvägen och så småningom blev han också nationsaktiv.
– Jag tog något serveringspass på sommarrestaurangen och träffade många intressanta människor. Sedan började jag i puben och det blev ganska mycket engagemang, berättar han.
Under nationsåren drev han söndagsbrunchen, jobbade i köket, var pubvärd och senare biträdande pubmästare. Han ledde arbetet i Ghuben, nationspuben som är känd för att ha Uppsalas minsta toalett och största ölsortiment.
– När det var som mest kunde det vara runt 200 olika sorter, berättar han.
När Henrik Karlsson får frågan om han har något favoritöl bland dem han själv har druckit i Ghuben funderar han en stund.
– Det får nog bli en limited edition av Black Tokyo Horizon. Det är framtaget av bryggerierna Bredog, Mickeler och Nøgne Ø.
Han valdes också in i nationsstyrelsen, där han satt kvar fram till för ett och ett halvt år sedan. Att han blev indragen i nationen är ingen slump. Det är en viss sorts människor som engagerar sig i föreningsliv menar han och bakom sig hade han flera år av fackligt engagemang i Sif, som i dag är en del av Unionen.
– Det började väl med att jag fick en fråga från klubbordföranden om att sitta med i klubbstyrelsen, och eftersom jag hade flera släktingar som var fackligt engagerade så tackade jag ja. Sedan växte det och jag gick kurser, hamnade i Sifs ungdomsstyrelse och var ombud på förbundsfullmäktige och kongressen.
Han tycker att det var både roligt och lärorikt att få chansen att umgås med tunga fackliga företrädare och ta del av deras engagemang och driv.
– Det är inte det som sker under det formella mötet som är så intressant utan utbytet på middagen efteråt, förklarar han.
Efter åtta år i Uppsala återvände Henrik Karlsson till den gamla arbetsplatsen Beckers. Han hade med sig universitetspoäng i en rad ämnen som företagsekonomi, ekonomisk historia, kulturgeografi, systemvetenskap och socialpsykologi, men ingen examen.
– Jag tyckte det kändes för ångestfullt att skriva uppsats. När jag hade fått ur mig allt jag ville ha med hade jag bara skrivit två sidor. Och jag hade ingen som helst talang för att programmera, berättar han.
Däremot återvände han till en intressantare tjänst än den innan, med varierade arbetsuppgifter och egna projekt att leda.
– Man vet aldrig hur arbetsdagen kommer att se ut i förväg, säger Henrik Karlsson som givetvis även snabbt blev indragen i det fackliga igen.
GH nation besöker han inte så ofta idag, men han har ett stående uppdrag en gång om året när han lagar maten till damföreningens stora fest. Och även om allt slutade där det började gläds han åt sina studentår, inte minst tiden på GH.
– Jag tror aldrig att jag har träffat så mycket intressanta människor som här. Starka personligheter och driftiga människor.