Hon har jobbat med barn och ungdomar i Svartbäcken i 20 år, och är själv född och uppvuxen i området. Maud Uppvall känner inte bara barnens föräldrar, utan ofta också deras far- och morföräldrar. Därmed skapar hon en unik kontinuitet i stadsdelen.
Vi träffas på Tunets fritidsgård. Det är strax efter påsk, och bara en fjärdedel av de vanligtvis runt 100 barnen finns här denna tisdag. Deras röster hörs som ett dämpat kvitter i bakgrunden.
Redan tidigt visste Maud Uppvall att hon ville arbeta med barn och ungdomar. Som 16-åring började hon som timledare för barn i tioårsåldern i Tunabergskyrkan. På gymnasiet gick hon barn- och fritidsprogrammet i akt och mening att bli förskollärare. Maud Uppvall jobbade sedan på förskola i ett par år, men kände efter en tid att hon behövde nya utmaningar.
- Jag kände att jag ville lite till och lite mer, förklarar Maud Uppvall.
Själv hade hon en trygg och samtidigt fri uppväxt med mycket utelek.
- Jag älskade att vara ute på gården hemma på Fjärdhundragatan och leka med kompisarna, antingen burken eller andra grupplekar.
Barnen som bodde på Fjärdhundragatan blev sedda av alla vuxna i området. Maud Uppvall minns ett nästan kollektivt omhändertagande. Gjorde man bus i det första huset hade ryktet hunnit sprida sig till det tredje innan man själv kommit dit. Men den sociala kontrollen hade även positiva sidor.
- Man kunde gå in till vilken mamma eller pappa som helst på gatan och få ett plåster på fingret om man behövde det.
Maud Uppvall blir glad och varm i rösten när hon talar om sitt Uppsala, Svartbäcken-Tunaberg.
- Jag har inte lämnat området på 40 år nu, det säger väl mycket. Den här delen av stan har precis allt. Jag uppskattar att det finns en tilltalande blandning av åldrar här, det mysiga Torbjörnstorg, hela Röboområdet och tryggheten för barnen, med skolor och dagis alldeles i närheten.
År 2000 började Maud Uppvall arbeta på ett fritids i Gamla Uppsala församling med gruppverksamhetet för barn och ungdomar mellan sju och 20 år. Hennes erfarenheter har mejslat fram en djupt känd filosofi:
- Varje individ är viktig, unik och väldigt speciell. Hade jag inte haft den uppfattningen hade jag aldrig jobbat i 20 år bland barn och ungdomar.
Från Uppsala kommun fick hon sedan en förfrågan om att börja jobba som fritidsledare på Tunets fritidsgård.
- Det kändes förstås smickrande. Det gällde ju dessutom samma område och samma ungdomar som jag redan jobbade med. Så det var inget svårt beslut, och det kändes spännande att få en ny arbetsgivare, säger Maud Uppvall.
Så även om hon bytt arbetsplats är det inget som märks. Hon känner alla i området.
- Det ungdomar behöver mest i dag är vuxna - vuxna som har tid att prata en stund, spela spel, äta middag eller bara vara tillsammans. Det är viktigt att kunna lyssna. Jag hoppas själv att jag är en god lyssnare.
Barnen hon arbetar med beskriver hon med stor kärlek och mycket känsla.
- De ger mig så mycket, och de fyller på mitt batteri när jag är trött. När jag kommer hit möts jag alltid av liv och glädje. Det skrattas mycket här. Och vi som jobbar brukar säga till varandra: "Tänk vilken glädje att få gå hem skrattande från jobbet", säger Maud Uppvall.