Carl von Linné har varit Gussie Steiners följeslagare genom livet från det att hon som 15-åring flyttade hemifrån till ett inackorderingsrum på Linnégatan i Uppsala ända fram till i dag. Gussie Steiner bodde sina första fem år på Biskops-Arnö. Morfar var alltiallo på gården, och hennes pappa jobbade på sågen där.
– Mamma var kokerska åt den ogifta friherrinnan Leijonhufvud som bodde i Stora huset, och jag fick följa med henne upp dit ibland. Nästan varje helg kom stora sällskap dit. Det var fint folk, bland annat minns jag skådespelaren Åke Grönberg, som var flitig gäst på Arnö. Så det var fina middagar hon fick göra. Vi bodde i Rektorsvillan som ligger här, säger Gussie Steiner och pekar på en bild över ön, en tavla av Fritiof Åhlén. Via den tar hon oss med på en vandring längs barndomens stigar, ner till tvättstugan vid vattnet, till gården där hon hämtade mjölk åt sin mormor och till bron som ledde över till fastlandet.
Gussie Steiner är äldst av sex syskon och var i barndomen lite av en Madicken som ofta hittade på saker.
– Men mormor accepterade allt. Hon tyckte om mig som jag var. Jag var ofta, ofta hos henne. Hon lärde mig en massa skillingtryck som jag kan än i dag, säger Gussie Steiner, som senare i livet skaffade gitarr och sjöng på släktkalas.
När sågen på Biskops-Arnö lades ner blev Gussie Steiners pappa utan jobb och de flyttade till Litslena.
– Jag var så ledsen för att vi måste lämna mormor, och minns att jag satt och grinade medan jag såg hennes lilla stuga genom fönstret. Men när jag fyllde sex fick jag en cykel, och kunde cykla från Litslena via Hjälsta för att hälsa på mormor.
– Det var ju inte så mycket trafik på vägarna på den tiden, men ändå rätt långt för en sexåring att cykla.
Som 15-åring flyttade Gussie Steiner till Uppsala för att skaffa arbete. En tid jobbade hon på konfektionsfabriken Kapp-Lasse, där många unga flickor från landsbygden inledde sitt yrkesliv. Men hon trivdes inte i stan utan flyttade hem till Litslena, där hon blev hembiträde åt en jordbrukarfamilj med fem barn. Hon gick också kurser i lanthushåll i Enköping, ”lite förkovran”, säger hon och skrattar. På fritiden ingick hon i ett gäng ungdomar som tyckte om att spela och sjunga, och tillsammans satte upp revyer med sång, dans och musik.
– Vi hade så kul på den tiden!
Det var då hon träffade sin blivande make Sven, som bland mycket annat var en duktig speleman. Paret fick 50 år tillsammans innan han gick bort 2008. De gifte sig och flyttade 1953 till Långtora gård, där han blev rättare. Efter sju år fick maken en rättartjänst på Linnés Hammarby, och Gussie Steiner kom ännu närmare den store svenske botanikern i och med att maken plöjde dennes åkrar.
När barnen vuxit till sig fick hon arbete på Göransgårdens sjukhem, där hon till en början arbetade på sjukavdelningen och satt nattvakt.
– Men sedan, på 70-talet, kom jag in i köket! Det kändes så bra, kanske för att jag har matlagning i blodet. Fast mina egna ungar brukar skoja om att jag aldrig kan ge dem ett vettigt recept. Det är en gnutta dit och en näve hit, för recepten finns ju här, säger hon och knackar sig i huvudet..
Gussie Steiner arbetade sedan på Göransgården som kokerska och husmor i 30 år, och lagade mat till 45 personer varje dag
– Det var ett hårt jobb, med många tunga potatiskastruller att lyfta. Jag skötte allt, skrev matsedlar, köpte hem och lagade maten, och tog rätt på allt från trädgården. Mest höll jag mig till husmanskost, det tyckte patienterna om. Jag var nog den sista där som serverade sådan mat. Jag älskade patienterna och vi kom bra överens. På slutet kände jag mig lite grann som deras gamla mamma.
Efter pensioneringen ägnade hon sig mycket åt PRO, och gläds åt att en stor del av det gamla damsektionsgänget från Danmark liksom hon själv har flyttat till Sävja och numera bor i grannskapet. I dag har yngste sonen övertagit huset i Linnés Hammarby, och när hon känner för det tar hon bilen och hälsar på. Också på andra sätt har Carl von Linné fortsatt att följa henne. Dottern Mariette Manktelow är botaniker och har forskat mycket kring Linné.
– Genom henne har jag blivit allt mer intresserad av växter. Jag tycker det är så spännande och intressant att se på blommor genom en lupp.