Ejdar är född i turkiska staden Samsun vid Svarta havet. Hans pappa arbetade vid Vägverket och hans mamma skötte om hemmet och de fem sönerna. Tre av dem bor i Turkiet, en i Tyskland.
Han intresserade sig tidigt för musik och hängde ofta i sin kusins skivaffär. När han blev lite äldre började han sommarjobba i butiken, och snart kunde han mer om musik än kusinen.
Att Ejdar skulle läsa vidare var ingen självklarhet.
– Vi har ingen studietradition i familjen. Men efter gymnasiet hade jag inget att göra, och såg många vänner börja vid universitetet. Jag tror att det var min narcissistiska sida som tog över. Jag tänkte: ”kan dom kan jag”. När jag berättade för mamma att jag tänkte läsa vidare började hon gråta av lycka.
I Turkiet sker högskoleintagning via prov. Högskoleprovet gick bra, och Ejdar kunde börja sin civilingenjörsutbildning. 1991, när han gick sista året, träffade han sin blivande hustru Camilla som var i Turkiet på semester. De förälskade sig, och kom överens om att bosätta sig i Sverige – kanske kunde Ejdar komplettera och ta en svensk civilingenjörsexamen.
– Vi var unga och lyckliga, och jag planerade att jobba som civilingenjör. Jag var nog naiv. Min hustru sa lite försiktigt att jag kanske inte kunde jobba direkt som civilingenjör utan fick ta vanliga jobb i början, som till exempel brevbärare. Brevbärare! Den natten sov jag inte, säger Ejder med eftertryck innan han spricker upp i sitt stora, varma leende igen. Medan han pluggade svenska jobbade han emellertid som både städare och diskare. Och sedan började han komplettera sin civilingenjörsutbildning med inriktning på samhällsplanering vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.
Det var när han gjorde sin praktik i Stadshuset i Uppsala som hela hans tillvaro förändrades. Under en lunch såg han en tom affärslokal i hörnet Vaksalagatan-Kungsgatan, och det bara klickade till i huvudet. För någonstans hade han hållit drömmen om en egen skivbutik levande.
– I början hade jag tänkt jobba som ingenjör, och tanken var att ha öppet ett par dagar i veckan. Men det kändes direkt att jag hittat mig själv, och snart förstod jag att det var det här jag ville göra - på heltid, säger han och gör en gest mot Skivcentrum, butiken som han öppnade 1997. Så blev det också, och i dag är han störst i stan på vinyl, och säljer dessutom cd, videor och dvd.
– Jag lever och arbetar med mina stora intressen musik och film, och det gör mig till en väldigt lyckligt lottad människa.
Ejdar är också sportintresserad, men började själv med styrketräning när han var 20.
– Jag tränar fortfarande periodvis tre-fyra gånger i veckan. Under senare år har jag även tränat kickboxning, säger Ejdar som fortfarande har starka band till Turkiet, där tre bröder bor, och där han har en lägenhet i staden Kas. Han är politiskt intresserad och följer noga händelserna i det gamla landet.
– Man kan inte lämna sin ena halva, säger Ejdar, och säger bekymrat att han oroas över den nuvarande situationen i Turkiet.
Han lyser upp igen då han talar om sin hustru som han är uppenbart stolt över. När de träffades var hon laboratorieassistent, men så småningom läste hon vidare till biolog och doktorerade, ivrigt påhejad av maken.
– I dag jobbar Camilla inom cancerforskningen. Vi har gjort det bra, båda två, även om det inte blev som vi hade tänkt oss från början. Men jag tror inte på ödet. Jag tror att man har sitt liv i sina egna händer och att alla skapar sitt öde.