Vi träffas i Mikael Hestners lägenhet i Årsta. Peter Hestner bor på en gata några hundra meter bort, och där finns också deras föräldrar kvar i det huset där bröderna har vuxit upp.
”Peter mörk tröja, Mikael ljus” är det första som skrivs ned i reporterblocket. Tack och lov har de inte likadana kläder på sig som när de var barn. Däremot har de fortsatt att hålla ihop i vått och torrt.
– Vi träffas minst en gång i veckan. Ofta då vi kollar på fotboll ihop, berättar Mikael.
Som den här dagen, när favoritlaget Liverpool ska möte Sunderland hemma.
Intresset för Liverpool och idrott i allmänhet har de ärvt av sin pappa som också var deras tränare när de var yngre. När de växte upp fanns det många jämnåriga killar och det blev mycket bandy på gatan och fotboll på gräsmattorna. Dessutom var båda bröderna backar i sitt lag i Stäppens IF.
– Vi brukade skämta om det i laget att det var för att förvirra motståndarna som trodde att de såg dubbelt, säger Mikael Hestner.
Båda var också med i division sju-laget Lokomotiv 06 FF som Mikael var med och startade, men någon allvarlig fotbollssatsning blev det inte för någon av dem. I stället satsade Mikael på bandy där han spelade i Uppsala Bois fram till för några år sedan. Peter å sin sida satsade på innebandy.
– Jag försökte komma med i Årstas A-lag, men räckte inte riktigt till, berättar han.
Bröderna gick högstadiet på Brantingsskolan. De trivdes på skolan, men var inte de mest studiemotiverade.
– Vi var lite skoltrötta. Plugga var inte favoritgrejen, säger Peter Hestner.
I stället lockades båda till praktiska program. Men eftersom Mikael började byggprogrammet och Peter började fordonsprogrammet blev bröderna, som till och med delat rum hela uppväxten, skilda åt för första gången.
– Det blev ju ganska konstigt. Jag hade ju alltid haft en kompis med mig förut men nu fick jag ju leta nya kompisar, säger Peter som valde transportintriktning och efter studenten fick jobb på Gimo åkeri där han fortfarande jobbar.
– Jag lastar på morgonen och sedan kör jag till Sala där jag kör ut paket under dagen. Jag hittar på varenda gata i Sala vid det här laget, berättar han.
Mikael valde att inrikta sig på måleri och fick även han jobb direkt.
– Nu är jag mycket hemma hos folk och målar om efter att de har haft vattenskador. Men det är ju roligast på sommaren när man får måla utomhus. Förra året målade vi om hela Gottsundakyrkan, berättar han.
Peters och Mikaels fruar sitter ute i vardagsrummet med Mikaels båda barn under samtalet. Mikael träffade sin fru Jinda när hon hade rest från hemlandet Thailand till Uppsala för att hälsa på sin mamma och syster som bodde här. Senare träffades Peter och Jindas Uppsalasyster Duangmala på en midsommarfest och då blev även de ett par.
Riktigt förvirrande skulle det förstås vara om systrarna också är tvillingar, men så är inte fallet.
– Nej, men de är också väldigt tajta, berättar Peter.
På frågan om folk inte brukar tycka att det är väldigt lustigt att de är gifta med två systrar ser de oförstående ut och kanske börjar de tröttna på alla tvillingfrågor.
Finns det någon tvillingfråga som ni är extra trötta på?
– Det är om vi alltid tänker samma sak. Den är jag less på, säger Peter.
Några planer på att lämna Uppsala har aldrig någon av dem haft. Här finns allting och de har alltid haft jobb, konstaterar de. Och det längsta någon av dem har kommit från Årsta är Mikael som ett tag hade en lägenhet i Nyby.
– Vi trivs här, sammanfattar Mikael innan vi skiljs åt.
Och Liverpool. Ja, de fick nöja sig med 0-0 mot Sunderland.