Dagens jubilar Johan Svens är född i Uppsala och tillbringade sina första år på Kamomillgatan i Årsta. Han började ettan i gamla Vaksala kyrkskola, den sista klassen där innan skolan slog igen för gott. Han gick sedan några år i Årstaskolan innan familjen flyttade norrut, till Umeå, när han var elva.
– Båda mina föräldrar kommer från svenskbygderna norr om Vasa och ville få närmare dit. Umeå var ett bra alternativ, säger Johan Svens, som under några år tillbringade nästan hela sommarloven i Finland.
Det var då han lärde sig tala den österbottniska oravaisdialekten, med namn efter orten där den speciella dialekten talas. Än i dag kan han höra skillnader i dialekterna i Österbotten och dra slutsatser om varifrån folk kommer.
Johan Svens tyckte om skolan och hade lätt för sig, ”egentligen för lätt”, säger han, men gick ändå kvar i samma klass med kompisarna.
– När det började bli lite svårare gled jag vidare på talang. I högstadiet märkte jag hur alla andra fick fart och började trycka in kunskaper.
Sin första dator, en Commodore 64, fick han när han gick i sexan.
– Jag spelade spel – bland annat hade jag en helikoptersimulator – men satt också och programmerade en hel del. Nu kan jag tänka: ”Men vad gjorde man med datorer förr, när det inte fanns något internet?” Uppenbarligen gjorde jag ju saker med datorn fast det inte fanns något nät på den tiden, skrattar han.
I dag beskriver han sig som en ”överdrivet Excelkunnig” person.
– Det har blivit så via jobbet. Excel är ett verktyg, och det passar mig eftersom det är lagom mycket matte. Man kan göra oerhört mycket med Excel, och det har jag också gjort de senaste tio åren. Grejen med Excel är att det finns på nästan alla arbetsplatser men det är få som fått utbildning, säger Johan Svens som ofta får hjälpa folk med datorproblem, både i jobbet och privat. Själv betraktar han sig inte som pryltokig tekniknörd, utan nöjer sig numera med telefon och dator.
Efter nian gick han naturvetenskaplig linje på gymnasiet för att behålla bredden eftersom han inte hade någon klar bild av vad han ville göra i framtiden. Det var nu han började spela innebandy vilket han sedan fortsatt med på motionsnivå. Under hela 1990-talet engagerade han sig i den aktiva Ungdomens Nykterhets förbund i Umeå.
– Jag är nykterist och jag hade mina kompisar där. Att båda mina föräldrar jobbade på Systembolaget var ingen stor konflikt. Jag har alltid tyckt att Systembolaget är bra, säger Johan Svens, som själv arbetade där om somrarna och innan lumpen vid I20 i Umeå, först i lagret och sedan i kassan.
Hans kunskaper om varorna var visserligen inte så stor, och när folk bad om dryckestips konsulterade han kollegerna.
– Det hände faktiskt att kunder tackade mig för att jag rekommenderat ett så gott vin.
Efter examen från Östra gymnasiet i Umeå 1992 tvekade han mellan att bli civilekonom och systemvetare. Det slutade att han gick båda utbildningarna i Umeå. Efter fyra års hårt pluggande reste han hösten 1999 som gäststudent till Hawaii Pacific University, där han läste olika dataämnen.
– Jag kände att det skulle vara kul att komma ut lite innan verkligheten hann i kapp en. Jag skulle avgå från UNF:s förbundsstyrelse i samma veva, så det passade bra. Jag delade lägenhet med tre andra killar i ett hus fullt av studenter, och skaffade en cykel så jag skulle kunna ta mig ner till stranden fort. Jag badade i havet varje dag, säger han drömmande. Verkligheten i form av Föreningssparbankens traineeprogram trängde sig på, och efter att ha kommit in på det eftertraktade programmet jobbade han på banken i drygt ett år.
– Jag hade tänkt fortsatta på bankens Stockholmskontor. Men så startade nykterhetsrörelsen ett fondbolag, Eldsjäl Fond AB, säger Johan Svens. Han flyttade till Uppsala med familjen, startade fondbolaget och var arbetande vd åren 2002–08. Han var därefter controller på Studieförbundet NBV fram till 2010.
I dag är Johan Svens ekonomi- och it-chef på Nomor AB, Sveriges näst största bolag inom skadedjursbekämpning och matsäkerhet.
– Det är ett växande företag, vilket också medför att det har blivit mer och mer arbete. Jag gillar jobbet även om det blir lite mycket ibland. Det handlar mycket om att balansera mellan egna ambitioner och andras önskningar. Jag känner ofta att jag vill göra för mycket.