Vågade förverkliga drömmen

Vi träffar henne i flyttkaoset; hon håller på att flytta ett par hundra meter upp på Norbyvägen, närmare restaurangen.
- Jag har längtat så efter att den här speciella lägenheten skulle bli ledig, säger Yukiko Willebrand och justerar den stora "rosetten" baktill på sin kimono innan hon poserar under ett blommande körsbärsträd.

Hon föddes i Japan, och hade en privilegierad uppväxt. Men när hon var 15 år förlorade fadern sitt arbete och hon måste sluta i den privata flickskolan.
- Jag grät i en månad, det var hemskt.
Men Yukiko Willebrand torkade tårarna och började arbeta på ett skrädderi som drevs av en bekant till familjen. Där lärde hon sig bland annat att sy herrbyxor. Hon skaffade sig sedan en utbildning som diplomerad telefonist i hård konkurrens, sålde kosmetik i ett varuhus och kostades på charming school av företaget.
- Där fick jag lära mig att tala, gå och röra mig. Och så fick jag lära mig hur man spretar graciöst med fingrarna medan man står vid övergångsstället och väntar på grönt. Jag gjorde också tv-reklam för smink. På den tiden ägde jag åtta peruker och hade olika varje dag. Plus förstås minikjol som var modernt då också.

Till Sverige kom hon på grund av kärlek. Det hon visste om sitt nya hemland var att i stort sett alla var höginkomsttagare, att skatterna var skyhöga och att fritt sex härskade.
- Först bodde vi i var sitt rum i korridor på Sernanders väg. Det var bra, för jag fick kontakt med folk och lärde mig svenska. När jag väntade mitt första barn fick vi en tvåa, och när jag väntade mitt andra fick vi en trea.
Yukiko Willebrand arbetade som dagbarnvårdare på den tiden. Fortfarande håller hon kontakten med sina gamla dagbarn.
- De brukar komma hit och äta sushi på sista april. Den äldsta är, få se ... 31 år nu, herregud!
Men i nästa andetag säger hon att hon känner sig tacksam och glad över att få fylla 60.
- Det är bara så konstigt att siffrorna är så stora.

Yukiko Willebrand höll också kurser i origami för Uppsalaborna, och började så smått leverera sushi till ett gym i stan. Snart blev Påvels och Svenssons intresserade, och Yukiko Willebrand arbetade en tid på Svenssons.
Drömmen om att starta eget växte, trots dåliga odds.
- Många har frågat hur jag kunde våga starta eget vid 52 års ålder. Och inga banker ville ge några lån.
Men i oktober 2003 kunde hon slå upp dörrarna till restaurangen på Norbyvägen. I dag har hon sju anställda.
- Jag ser min personal som min familj. Vi brukar göra saker tillsammans, och jag ger dem råd och tips. På fredagarna brukar vi bära traditionell japansk klädsel för att skapa fredagskänsla för gästerna.

Häromåret upplevde Yukiko Willebrand ett stort ögonblick i sitt liv: när hon träffade den japanske kejsaren under Linnéjubileet.
- Jag är så glad att jag fick möta honom. Hjärtat slog, när jag fick se honom och jag ropade "Kejsare, kejsare!" på japanska. Han stannade till, tog min hand och sade "Domo Arigato" som betyder "Tack så mycket". Egentligen får man inte se kejsaren rakt i ögonen, men det gjorde jag, och tänkte "Tur att man bor i Sverige och kan göra så".
Men det där med kunglig hovleverantör, det begrep Yukiko Willebrand att hon varit först efteråt, när hennes kunglige gäst, prins Carl Philip, redan gått därifrån med sin sushi.
- Kunderna var jätteglada, men jag förstod inte att det var han förrän efteråt. Prinsen och Mattias Klum brukade köpa lunch här medan de arbetade med sitt fotografiprojekt.

Vågade förverkliga drömmen

Yukiko Willebrand var 52 år när hon öppnade sin sushirestaurang i Eriksberg. Genom envishet och hårt arbete - och hennes egen, vinnande personlighet - blomstrar i dag den lilla sushirestaurangen i Eriksberg, numera är den också informellt kunglig hovleverantör.