Bandylegendaren Göran ”Lillis” Andersson inledde sin karriär inom idrotten för 60 år sedan Han är fortfarande aktiv inom Sirius, och hans ”bandyhörna” med mängder av priser, standar, medaljer och fotografier berättar historien om hans långa idrottsliv. På väggen hänger bandyklubbor med autografer; en av dem fick han av en mer sentida storhet inom bandyn, ”Sigge” Lomanov som under en period spelade för Sirius..
”Lillis” Andersson är född i Uppsala och växte upp kring Vaksala torg. Som många andra jämnåriga Uppsalabor minns han rivaliteten mellan barn som kom från olika stadsdelar.
– Pojkarna som bodde i Petterslund, de var riktiga vildingar, men grabbarna som bodde i Höganäs däremot var mer fridsamma av sig, minns han.
”Lillis” Andersson var tidigt idrottsintresserad, och spelade fotboll och bandy på rasterna i skolan. Han gick Uppsala Enskilda läroverk för han tänkte bli lärare.
– Men så upptäcktes det att jag inte kunde sjunga, så de planerna fick jag lägga på hyllan, säger ”Lillis” Andersson, som i stället blev bensinstationsföreståndare och från 1951 drev den numera rivna Shellmacken vid Börje tull, mittemot det hus där han och hustrun bor i dag. Han har också varit anställd som vaktmästare vid komvux i Sigtuna och jobbat inom fordonsgruppen i Uppsala kommun.
– ”Skepparn” Jansson lämnade in landshövdingens bil – det var Hans Alsén som var landshövding på den tiden – hos oss varje fredag.
”Lillis” Andersson spelade fotboll för Almtuna, ishockey för Vesta och bandy för Sirius. Det här var på den tiden som det ansågs självklart att Sirius skulle ta sig till SM-slutspel, och spelare som Ulf Fredin, Sigge Parling, Tord Engstrand, Tore Wikner och Jalle Wahlberg lockade storpublik till Studenternas. ”Lillis” Andersson har även spelat med Gösta ”Snoddas” Nordgren i en landskamp mot Finland 1954.
– Vid banketten efteråt uppträdde ”Snoddas”, och sjöng förstås Flottarkärlek. Alla ville ha en repris, och då sa ”Snoddas”: ”Jag kan ta’n igen om jag får ett glas mjölk till.
– Jag spelade i tre SM-bandyfinaler tillsammans med Sirius, bland dem den minnesvärda finalen 1961 då vi spöade Edsbyn med 3–1, säger han drömmande. ”Lillis” Andersson medverkade även i bandyfinalen året innan, då Västerås vann med 3–1, och i 1962 års bandyfinal då Sirius fick stryk av Edsbyn med 3–2.
– Jag blev skadad i en match i Edsbyn och fick ligga på sjukan däruppe. Då var det en av doktorerna som sa till mig: ”Jaså, du är från Uppsala, ja, där finns det riktiga läkare. Men skadan var tyvärr av den arten att jag blev tvungen att sluta spela, säger ”Lillis” Andersson.
Efter sina år som aktiv fungerade han som ungdomstränare i bandy. Genom hustruns bakgrund i Hagby kom han även att engagera sig som fotbollstränare i Hagby IK. ”Lillis” Andersson har också tränat Vindhemspojkarna i bandy, och under senare år har han jobbat med Sirius bandyskola för knattar. ”Lillis” Andersson fungerade i många år efter sin aktiva tid som domare i både fotboll, ishockey och bandy.
Vi talar en stund om hur förhållanden inom idrotten har förändrats. När ”Lillis” Andersson var ung fanns ingen drafting och framför allt inga pengar inom sporten.
– Jag tror ändå att talanger på den tiden på något vis ändå vaskades fram, säger han.
I dag är ”Lillis” Andersson funktionär för Sirius, med särskilt ansvar för handikappläktaren. En dag i veckan jobbar han också vid Sirius loppmarknad i Luthagen i Uppsala.
– Det är så roligt och stimulerande, och jag träffar så många trevliga människor, både kända och okända, säger han.
”Lillis” Andersson gifte sig 1957 med sin Ulla, och firar därmed 55-årig bröllopsdag i år. Makarna bosatte sig i Stabby, och hade ett sommarställe i Graneberg i 50 år.