Världen runt i vaser

Som barn upplevde Halina Vigerson "andra världskrigets helvete från den första dagen till den sista". Hon växte upp i Warszawa under den tyska ockupationen. Hennes pappa satt tre år i koncentrationslägret Auschwitz, men eftersom han var konstnär och kunde måla porträtt överlevde han, och flyttades sedan till Oranienburg där han befriades 1945. När freden kom och förhållandena blev bättre började Halina Vigerson studera vid Handelshögskolan i Warszawa.

Hon blev ekonomie doktor, och under flera år undervisade hon vid universitet i Warszawa.
- Min forskning handlade huvudsakligen om efterkrigstidens sociala förhållanden i Polen.
Halina Vigerson kom till Sverige 1972. Här fortsatte hon sin vetenskapliga gärning vid Stockholms universitets statsvetenskapliga institution och Centrum för invandrarforskning. Sverige har med åren blivit hennes andra hemland. Både i sin forskning och i sitt vardagsliv har hon alltid blandat polskt och svenskt.
- Det är en rikedom att ha två hemländer, säger Halina Vigerson.
Bland annat har hon forskat om polska läkare i Sverige. Hennes naturliga fallenhet för att få kontakt med människor var som gjord för de första stora intervjuundersökningarna som då började göras vid svenska högskolor.

Genom Halina Vigersons insatser kunde flera hundra polska invandrare lämna betydelsefulla bidrag till forskarna genom att svara på frågor om hur invandrare från olika länder såg på svenska myndigheter och politiska partier.
Hon har ett särskilt minne från den tiden:
- När jag 1974 skulle intervjua en flyktingfamilj som kommit till Sverige efter kriget fick jag först nej. Men jag lyckades till slut vinna deras förtroende, och kunde genomföra intervjun. När jag lämnade familjen fick jag två stora svarta säckar med mig. Familjen levde nämligen på att sy och sälja gardiner, och de svarta säckarna var fulla med överblivna tygbitar. "Dem kan du sy fina lapptäcken av", påpekade de.

Gåvan var deras tack för det goda och viktiga samtalet, och kom att få oanade följder för intervjuaren. Halina Vigerson berättar att lapptäcken inte är någon polsk textil tradition, att hon inte ens visste vad lapptäcken var. Men hon tog artigt emot gåvan och ställde undan säckarna.
- Men jag återfann dem en dag, och upptäckte alla de vackra färgerna. Jag blev intresserad och började läsa om lapptäckets historia och teknik. Sedan prövade jag för första gången i mitt liv själv på ett kreativt arbete. Jag förenklade tekniken och letade efter de bästa färgkombinationerna.

Det blev med tiden en hel rad vackra lapptäcken.
- Mina vänner, som tycker mycket om dem, säger att jag äger den rätta känslan.
Halina Vigerson har ännu en passion. Sedan 40 år tillbaka samlar hon på små vaser i alla färger och fasoner, och den vackra tvåan i Flogsta är full av dem.
- Det började i samband med en internationell sociologikonferens i Bulgarien och fortsatte med gåvor från kolleger från främst östblocken. Vaserna blev min "vänskapshylla" och följde med när jag flyttade till Sverige.

Polska och svenska vänner som reste runt i världen har fortsatt att bidra till hennes samling, med vaser från till exempel Jamaica, Australien och Japan. Också hennes grannar tar med sig en eller flera små vaser från resor på Taormina på Sicilien, Mallorca, Holland, Grekland, Vietnam och Peru.
- Vassamlingen är i ständigt växlade och speglar på ett fascinerande sätt en värld i förändring. När mitt barnbarn Erik, 5 år, var på loppmarknad med mig hittade han förtjust vaser som var lite större, uppemot 20 centimeter, med bilder av svenska städer. De fick vara med i samlingen för av dem kunde vi lära oss svensk geografi.
- Vi gjorde ofta utflykter på loppmarknader tillsammans. Tyvärr kan jag i dag inte leta vaser lika ofta, men Erik, som i dag är doktorand i genetik vid Dublins universitet, letar vidare så ofta han kan.

Hennes samling består i dag av runt 4 000 vaser.
- De har blivit en symbol för all den omtanke människor visat mig, säger Halina Vigerson.

Världen runt i vaser

Halina Vigerson växte upp under andra världskriget i Polen. Till Sverige kom hon 1972 för att forska på Stockholms universitet. Nu är hon tacksam för att ha två hemläner.