När folk ska på långresa, och dessutom vara borta ett halvår, föreställer man sig gärna att hemmet är resfebrigt, med väskor överallt, och påbörjat packningsarbete. Så ser det inte ut hemma hos Sigbritt och Bosse Gustavsson ett par dagar innan de ska resa till Thailand. Förklaringen är att makarna är rutinerade resenärer, med ett hem i Sverige och ett annat i Thailand.
– Där kopplar vi av med att läsa och ta långa promenader längs stranden, säger Sigbritt Gustavsson.
– Ja, och dagens stora problem är var vi ska välja att äta middag, fyller Bosse Gustavsson i.
Båda har ett långt yrkesliv bakom sig: Sigbritt har arbetat inom vården i 40 år, i hela sitt liv, Bo har ägnat hela yrkeslivet åt flygplansunderhåll.
Sigbritt Gustavsson föddes i byn Älvros i Härjedalen. Hennes pappa var vattenrallare, vilket medförde många flyttar i norra Sverige. Hon gick i skolor i Härjedalen, Värmland, Dalarna och Västerbotten, och sedan blev det hushållsskola i Hede i ett år innan hon utbildade sig till sjukvårdsbiträde. 1970 flyttade Sigbritt Gustavsson till Uppsala.
– Jag gick ”den långa vägen”, och utexaminerades först som undersköterska. Sedan utbildade jag mig till sjuksköterska med inriktning på röntgen, säger Sigbritt Gustavsson.
1978 började hon på ”stora röntgen”, där hon senare kom att specialisera sig på mammografi.
– Fast nu har vi blivit uppköpta av företaget Avesina, så numera sker mammografiundersökningarna på Samariterhemmet, säger Sigbritt Gustavsson, som brukar ta tjänstledigt när det är dags att flytta till andra breddgrader.
Maken Bosse är genuin Uppsalabo, född i Luthagen. Som en tribut till barndomshemmet står samma kakelugn i hemmet i Knivsta som fanns i bostaden på Börjegatan 14.
Han har arbetat med teknik och teknikaliteter hela sitt liv, och de sista åren innan pensioneringen jämförde och värderade han flygplansunderhåll över hela världen.
Bosse Gustavsson var stationerad i Thailand under tidigt 80-tal, och därifrån skaffade han sig erfarenheter av Asien.
– När jag flyttade hem från Bangkok igen beslutade jag mig för att flytta tillbaka till Thailand, ett land som jag blev väldigt förtjust i, säger Bosse Gustavsson.
Och så blev det. En vecka efter hans pensionering flyttade paret till den lilla thailändska fiskebyn Huayyang.
– Det är vårt andra hus där, som vi flyttade in i 2005. Det första låg 500 meter från stranden, det nya ligger alldeles vid stranden, säger Sigbritt Gustavsson drömmande.
Jag frågar igen vad de gör därnere hela dagarna – man kan väl inte bada och sola i all evighet?
– Förutom de långa promenaderna i vattenbrynet så läser vi kolossalt mycket båda två när vi är där nere, och umgås förstås med folk i omgivningen, säger Bosse Gustavsson.
– Och ser till att få skön, thailändsk massage ibland, tillägger hustrun.
Makarna har under åren förutom gula ärtor, svenskt kaffe och hjortronsylt släpat med en hel del litteratur till huset i Huayyang, och har i dag ett litet bibliotek med några hundra böcker. Det händer att folk kommer hem till dem och lånar böcker, när den lokala speceriaffärens förråd av svensk litteratur känns för torftigt.
De berättar att huset är en community, att 140 personer, varav 80 procent svenskar, bor i byn, att man betalar varje månad för trädgårdsmästare, och för folk som städar och håller ett öga på huset. Så värst mycket kontakt med urinnevånarna har de inte.
– Vi har lärt oss en del uttryck, men vi kan inte föra en konversation med thailändare, säger de.