Vid 80 lärde han sig datorn

Olov Fryckstedt är född i Bromma och uppvuxen i Stockholm.
- Jag var strängt uppfostrad, och det lästes mycket i mitt hem. Det gjorde att jag själv blev intresserad av litteratur, och framför allt av att lära mig saker. Lite hårdraget kan man säga att mina föräldrar gjorde mig till professor, säger Olov Fryckstedt, och makar sig till rätta i vardagsrumsfåtöljen.
Men länge var han vankelmodig i fråga om yrkesval ("det var en plåga, jag visste inte vad jag ville bli") och jobbade en tid på bank i Stockholm.

- Pappa hjälpte mig så att jag kunde få studera. Jag valde ämnen som jag visste att jag snabbt kunde få ett jobb på: moderna språk, franska, engelska och tyska.
Han tog en fil mag, men det var ont om lärarjobb på 40-talet. I stället fortsatte han att studera och arbetade parallellt som språklärare på ett kvällsgymnasium - en tid som än i dag får hans ögon att stråla.
- Jag fann det fantastiskt och stimulerande att vuxna människor som arbetat en hel dag sedan sätter sig i skolbänken för att lära sig språk.

Själv studerade han amerikansk litteratur medan ämnet fortfarande sorterade under engelsk litteratur. Avhandlingen kom 1958 och handlar om den amerikanske författaren William Dean Howells, en tidig förespråkare av realismen.
Så småningom inrättades en professur i ämnet amerikansk litteratur vid Uppsala universitet, och Olov Fryckstedt blev kallad till den första professuren.
- Jag skulle undervisa, ensam handleda doktorander och samtidigt hålla mig à jour med litteraturen.
Det blev ett flertal vistelser i USA, både under studietiden och sedan som visiting professor. Under fyra år arbetade han även i München som visiting professor.
Parallellt med professorstjänsten i Uppsala byggde Olov Fryckstedt upp Engelska institutionens amerikanska bibliotek - ett mastodontarbete.

- Det fanns knappt några amerikanska texter på biblioteken när jag blev professor, och jag hade en smal budget att köpa böcker för. Jag fick tigga och stå i för att få extrapengar, minns Olov Fryckstedt, som även rådde Universitetsbiblioteket att skaffa de stora amerikanska verken.
- Mina studenter och jag upptäckte Amerika genom att läsa landets litteratur - ett stort äventyr.
- Men all läsning de där åren höll nästan på att knäcka mig. Just på grund av läshetsen kändes det första året av pensioneringen enbart skönt. Jag läste antikens historia och kultur, precis det jag ville.

Fast han tillstår att han mycket snart saknade studenterna.
Efter sin pensionering gav Olov Fryckstedt sig med liv och lust in på den medeltida franska litteraturen, och fick i samband med det lära sig fornfranska. Vännen docent Erik Rankka var till stor hjälp, understryker Olof Frykstedt.
- Då fick jag ett jobb igen. Jag var ju bara 65, och åkte till Carolina varje morgon de öppnade. I åtminstone 20 år satt jag och forskade i ett par tre timmar varje dag. Tyvärr bråkar mina knän, så jag kan inte längre besöka Universitetsbiblioteket, säger Olov Fryckstedt, och berättar närmast drömmande om det fantastiska referensbiblioteket och om ett tjockt, tyskt fornfranskt uppslagsverk i nio delar som han haft mycket nytta av under sin forskning.

Hans senaste publikation är en samling med fyra kulturhistoriskt orienterade uppsatser om Romanen om Rosen, ett verk som aldrig översatts till svenska.
- Medeltida litteratur handlar ofta om kärlek och död.
Det var i samband med forskningen som Olle Fryckstedt vid 80 års ålder lärde sig att använda dator, detta efter en intensiv kampanj från omgivningen i form av hustru och döttrar. Han förbannade först datorn, men lärde sig sedan behärska den.
- Mitt kunskapsinhämtande skedde stegvis. Man måste helt enkelt sitta där och försöka och försöka. Jag frågar omgivningen till råds, mina barnbarn har hjälpt mig mycket.

Olov Fryckstedt är enligt samstämmiga uppgifter en fantastisk morfar, som kunde ta bilen och åka från Uppsala till Stockholm som pensionär efter dagens jobb bara för att dricka te en timme med barnbarnen. Han har fortfarande tät och kärleksfull kontakt med barn och barnbarn, och följer noga deras aktiviteter.
- Jag besöker också gärna mina barnbarnsbarn.Vi leker så bra tillsammans, fast deras mamma säger att jag busar upp dem för mycket, och det får jag ovett för.
En annan källa till glädje är sommarhuset på Gräsö: Olle Fryckstedt är intresserad av både växter och fåglar.
- Vi har haft huset i 28 år. Både jag och min hustru älskar att studera fåglar, på land och i vattnet. Fast under senare år har vi börjat oroa oss för minskade bestånd. Ejdern som ruvade överallt i snåren har nästan försvunnit, vadarfåglarna likaså.

Vid 80 lärde han sig datorn

Det lär finnas ovanligt många män över 90 år i stadsdelen Somarro i Uppsala. En av dem heter Olov Fryckstedt, och han har just gett ut en samling uppsatser om fransk medeltidslitteratur.