– Programledaryrket vet man aldrig hur länge det varar, säger han.
Han är ett ansikte i tiden. Och då är det bästa sändningstid vi talar om, som framgår av TV4:s hösttablå. Pär Lernström är tredubbelt aktuell som programledare för ”Idol”, ”Kockarnas kamp” och ”Spring”. Man kan undra hur mycket han själv får springa för att hinna träffa sin familj mellan skiften.
Det fungerar ganska bra, säger han, om man bara får ihop arbetstopparna med familje-ekvationen.
– Innan jag fick barn kunde jag jobba på så mycket jag ville för det påverkade ju bara min egen tillvaro. Nu har vi bara ett barn och det funkar förhållandevis bra. Jag kan tänka mig att det blir svårare om man har ett gäng, säger han.
Efter snart fem säsonger i TV4:s primetime och med tusentals radiotimmar från P3 och Mix Megapol i bagaget har han hittat ett lugn som gör att han nästan aldrig är nervös när en ny produktion ska dra igång. Han har det arbete han på sätt och vis har strävat efter sedan uppväxten. Redan under skoltiden i Strängnäs drömde han om att stå i centrum – han berättar om bilder på honom från andra klass, när han står och leder en dansuppvisning för sexorna. Ur det perspektivet blir ”Idol” ett förverkligande av gamla drömmar.
Pär Lernströms programledarstil är kompisaktig, han strävar efter att föra ett vänligt avslappnat samtal med tittarna.
Jag antar att yrket inte fungerar för personer som går runt och känner sig missförstådda eller undrar hur de uppfattas av andra?
– Nej, men på sätt och vis tror jag faktiskt att alla programledare har det där i sig. Vi är ängsliga själar, det får man inte glömma bort. Vi är fåfänga och uppmärksamhetstörstande. Är man inte det hamnar man aldrig här.
Att älska uppmärksamheten är en drivkraft, menar han. Det tänker han på när folk frågar om det är jobbigt att bli igenkänd.
– Det är klart att vissa dagar kan jag tycka ’okej, du behöver kanske inte smygta en bild på tunnelbanan när min dotter sitter och skriker i vagnen’. Men det är ju samtidigt smickrande, för det betyder att de känner igen en och förhoppningsvis tittar på det man gör.
Även om hjulen snurrar fort nu för Pär Lernström så gör han tydlig skillnad mellan att känna sig nöjd och tillfreds. Han kan känna tillfredsställelse med att befinna sig på ett bra ställe i karriären, men nöjd är ett uttryck han förknippar med en utplanad utvecklingskurva.
– Det tror jag är livsfarligt i det här yrket.
– Jag vill stå på flera ben för programledaryrket vet man aldrig hur länge det varar. För min del handlar det om att bredda mig inom redaktörs- och producentyrket. Och det vore kul att någon gång utveckla en egen idé och gå vidare med det. TT