Vill ha annan drivkraft än pengar

Sedan slutet av 1960-talet har Anders Karlberg arbetat i skuggan av Domkyrkan. En mer initierad och entusiastisk guide när det gäller byggnaderna i det kyrkliga Uppsalas hjärta - och människorna som verkat där - är svår att tänka sig.

Foto: Patrik Lundin

Uppsala2009-08-05 10:16
Vi passerar Consistorium ecclesiasticum, numera biskopsbostad. Här bor biskop Ragnar Persenius, men när Anders Karlberg var ung jurist låg ärkebiskopsämbetet här. Han har även arbetat i hörnhuset ovanför domkyrkotrappan, det äldsta i hela stan, skonat från den stora stadsbranden och med virke från 1300-talet i väggarna.
- Det är en märklig miljö. Här har man passerat några varv, säger Anders Karlberg som till och med minns siste domkyrkosysslomannen, en äldre stiftssekreterare som parallellt upprätthöll sysslomannaskapet.
- När han slutade skänkte han konsistoriet ett oljeporträtt av sig själv, med Nordstjärneorden och allt, samt ett litet paket med krok och spik för att försäkra sig om det verkligen blev uppsatt.

Anders Karlberg sjöng i Domkyrkans gosskör och kände redan tidigt till den miljö där han skulle komma att verka under stora delar av sitt liv.
Som färdig ung jurist ville han därför också se hur det var att arbeta där.
- Jag är djupt troende och känner än i dag att jag vill arbeta "ideologiskt", för något mer än penningen. Det var ingen annan jurist som ville praktisera hos kyrkan, så det var inga problem att få notariepraktik där.
Anders Karlberg anställdes som stiftsnotarie i mitten av 1970-talet, och jobbade med domkapitelfrågor, kyrkobyggnadsfrågor och antikvariska frågor.
Under lång tid hade han ansvar för Svenska kyrkans jord- och skogsarrenden.
- Det var en rolig tid. Jag tyckte om att vara ute med jägmästarna för att titta på skog, sälja skog och köpa skog.
Reglerna kring möjligheterna att förvärva skog var snåriga och formella. Situationen blev inte lättare av att den borgerliga regeringen motarbetade kyrkan.
- Dåvarande jordbruksminister Anders Dahlgren hyste politisk ovilja mot kyrkliga skogsförvärv. Småningom lättade det, men det blev en och annan deputation till jordbruksministrarna under 70-talet. Jag lyckades trots allt driva igenom några stora förvärv, och är fortfarande lite nöjd med det.
1981 ombads han av dåvarande ärkebiskop Olof Sundby att bli jurist på ärkebiskopsämbetet.
- Ämbetet var i praktiken en enmansmyndighet, så en jurist var välbehövlig. Kyrkan tillhörde ju fortfarande staten, och det var regeringen som styrde.

Den nye juristens första uppgift blev att bevaka ämbetsfrågan (frågan om prästvigning av kvinnor).
- Den har hängt som en kvarnsten runt våra halsar i alla år, med samvetsklausuler, "väjningsplikt" och allt möjligt konstigt.
Men snart insåg han att ämbetet var utan tänder när det gällde kvinnoprästfrågan:
- Ärkebiskopen hade ju inget att säga till om ute i stiften som var självstyrande, och rädda för allt som hade med centralstyre att göra.
Under 80-talet förorsakade Anders Karlberg stort rabalder - inte minst internt - när han la fram sin enmansutredning om hur Svenska kyrkan borde förvalta sina egendomar.
- Den gjordes under dåvarande kyrkominister Bo Holmbergs tid, och mitt förslag gick ut på att kyrkans egendomar skulle förvaltas inte i traditionell myndighetsform utan i stället i form av holdingbolag. Förslaget trampade ett stort antal förtroendevalda på tårna.
I dag tycker Anders Karlberg att historien delvis givit honom rätt, och hänvisar till den utbredda bolagiseringen inom kommuner, landsting och staten.

Ett område han ägnat mångårigt intresse, och som han i dag är djupt engagerad i, är försvarspolitik.
- När jag fick ansvaret för krisberedskapen var det ett område som låg minst sagt i träda. Det handlade mest om förberedelser om kriget skulle komma. Men samtidigt höll en förändring på att ske: fokus flyttades till krisberedskapskap, vilket ju var helt i linje med kyrkans uppgift.
Anders Karlberg blev nationell samordnare för kyrkans krisberedskap och är det i dag mer eller mindre på heltid. Han beskriver händelser som Kistaolyckan och Estonia, där kyrkan fanns på plats och plötsligt blev sedd och uppmärksammad av samhället.
- Det kändes otroligt meningsfullt att upptäcka ett område som var ett av kyrkans kärnområden, reflekterar Anders Karlberg innan vi skils åt och han återgår till tjänsterummet för att fila på ett remissvar till justitiedepartementet, om ett nytt register till rikspolisstyrelsen i samband med kriser och katastrofer utomlands.
Namn: Anders Karlberg
Aktuell: Fyller 65 år 6 augusti.
Yrke: Kyrkojurist.
Bor: I Luthagen i Uppsala.
Familj: Barnen Cecilia, Lovisa, Anna och Carl Johan, samt kungspudeln Fjodor.
Bakgrund: Jurist vid Uppsala stift och vid ärkebiskopsämbetet. Statlig utredare, utvecklingschef vid Stockholms konserthus.
Engagemang: Rotary, Juvenalorden. Medlem i Karl Gerhard-sällskapet. Sekreterare i Stiftelsen Andreas Ands Minne, ledamot i sin bostadsrättsförenings styrelse. Kyrkliga förtroendeuppdrag på lokal-, stifts- och riksnivå. Ledamot i Folk och försvars styrelse, mångårigt engagemang i styrelsen för Domkyrkans gosskör.
Intressen: Körmusik, samhälleliga frågor.
Om sig själv: En i grunden positiv människa. Resultatinriktad. "Inte den typiske juristen, vill ha en ideologisk motor i livet."
Dold talang: God imitatör. Gör bland andra Harry Brandelius, Sarah Leander och Karl Gerhard. Sent på kvällen även Evert Taube.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om