Greta Mattsson har upplevt avgörande historiska händelser på nära håll. Hon minns när Belgiska Kongo blev fritt, och skräckslagna belgiska kolonisatörer flydde i panik från staden Elizabethville till gränsstationen Kitwe. Hon minns när de första Sidaanställda kom till kontinenten frampå 60-talet. Och mest av allt minns hon när FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjölds flygplan störtade i Ndola, där hon och hennes man bodde.

Greta Mattssons egen livs­historia börjar helt blygsamt i Älvsbyn i Norrbotten, där hon föddes i mitten av en syskonskara på nio. Hennes pappa hade målerifirma och mamma drev Stålbergs konditori i Älvsbyn.
– På den tiden var ett konditori en viktig samlingsplats på norrländska orter. Konditoriet finns kvar än i dag, under namnet Polarbageriet, säger Greta Mattsson som tidigt fick börja hjälpa till i konditoriet, iklädd svart klänning, spetskrage och ett litet vitt förkläde, minns hon.

Krigsåren innebar goda tider för rörelsen, och av ransoneringen märktes inte mycket. Bönder i närheten levererade både grädde, smör och kött. Dessutom kom det massor med inkallade soldater till Älvsbyn, till glädje för traktens unga flickor.
– Det kom så många vackra pojkar söderifrån så det kan du inte tro! Fast det skulle förstås vara en fänrik om det skulle bli allvar. Men de kontakterna var så rörande oskyldiga: vi brukade bjuda soldaterna på Pommac och mazariner.

Skolan i Älvsbyn fungerade som sjukhus, och hon glömmer aldrig när hennes bror som läst franska via Hermods en dag bjöd hem några av de sårade patienterna.
– Det var en tysk, en ryss med röda kinder och en fransman som hade förlorat ena benet i kriget, säger Greta Mattsson som skulle komma att få många internationella kontakter senare i livet.

För svindlande 68 år sedan träffade hon sin Sven. Paret bosatte sig i Karlstad och blev snart ivriga waerlandister.
– Vi var riktigt renläriga, åt kruska varje dag och levde som vegetarianer i tolv år, säger Greta Mattsson som tillsammans med maken var medlem i en frisksportarklubb, vandrade i skog och mark under sång och ägnade sig åt gammeldans.
Efter några år i Karlstad köpte makarna ett timrat torp i värmländska Skåre, utan vatten och avlopp. Det var under den perioden Greta Mattsson lärde sig hugga ved. Hon drev en mjölkaffär i Skåre och tjänade extra genom att stå modell för krokielever. När barnet kommit blev torpet för trångt, så familjen byggde en villa i Färjestad.

Hennes make som var engagerad inom Byggnads- och träfacket fick erbjudande att resa till Ndola i Zambia för att hjälpa till att bygga upp en fackföreningsrörelse där. Självklart följde resten av familjen med.
Under Afrikaåren skapade Greta Mattsson kläder av afrikanska tyger och arrangerade uppskattade modevisningar både där och i Sverige – med firmanamnet Anna-Greta of Sweden.
– Jag köpte en massa tyger och ritade själv mönstren till kläderna. Det här var i början av 70-talet och Afrika stod på många sätt i fokus, säger Greta Mattsson som har många roliga och spännande minnen från Afrikaåren.

Efter 15 innehållsrika år i Zambia flyttade makarna Mattsson åter till Sverige och bosatte sig så småningom i Klockarbacken, Knivsta, där de bott sedan 1984. Nu som då är hennes hem en mötesplats inte bara för familj och släkt, utan för människor från hela världen.
Greta Mattsson var med och startade Svensk-zambiska vänskapsföreningen och har under många år suttit i styrelsen. Fortfarande får hon då och då besökare från zambiska ambassaden.
– I dag är de så unga att det jag kan berätta är historia för dem.

När hon inte lagar god mat och umgås med familj och vänner läser hon gärna, vilket det inte alltid funnits tid till tidigare.
– Nu för tiden läser jag massor. Knivstabiblioteket har så fin service och personalen är ljuvligt snäll.
Att träna är också viktigt för henne. Greta Mattsson är hedersmedlem (vilket innebär gratis träningskort) på Hälsohuset i Knivsta, där hon går på gym ett par gånger i veckan. Men för den skull försummar hon givetvis inte sina regelbundna qigong-pass.