Håkan Andrae blev officer vid Upplands regemente 1936 och han gick ur aktiv tjänst 1974, som överstelöjnant vid Värnpliktsverket. Det skedde stora förändringar i det svenska försvaret under de närmare40 år som Håkan Andrae var i aktiv tjänst. Den kanske största förändringen gällde förhållandet mellan officerare och soldater. Håkan Andrae bidrog verksamt till en positiv förändring i denna sak.

Officerare och soldater möttes på 1930-talet i en rekrytutbildning på kaserner och övningsfält, en utbildning som präglades av tidsbrist , knapphet och inte sällan av militär formalism. Beredskapstjänsten under andra världskriget innebar möten av helt annat slag. När löjtnanterna hade dragit i fält som chefer för krigsorganiserade kompanier upptäckte de att soldaternas civila kunskaper och färdigheter måste tas i anspråk för att förbanden skulle fungera.Håkan Andrae hade den bildning och utbildning som gjorde att han snabbt kunde komma till tals med soldaterna .Därmed skapades en ömsesidig förståelse och ett ömsesidigt förtroende.

Efter beredskapsåren kunde han som lärare vid Arméns underofficersskola i Uppsala och vid Officersskolan på Karlberg under närmare 10 år hos blivande officerare lära ut den ledarstil , som i praktiken hade tagit form under beredskapsåren.

Människorna i försvaret och deras villkor var i fokus för Håkan Andrae under hans yrkesliv. men också efter pensioneringen. Han var i många år ordförande i Föreningen Upplandlandsofficerarna , som verkar för sammanhållning av före detta officerare. Föreningen lever fortfarande, 57 år efter regementets nedläggning.

Vi yngre officerskamrater saknar ­– i djup respekt – den gamle officeren Håkan Andrae som gav oss moderna impulser.